♥♥♥

 Äntligen fungerar blogg.se även på min (pappas) dator. Phuu, började bli less. 
 
Jag var på gymmet idag. Länge sen nu. En månad sen nästan och jag har låtit ångesten växa och kläderna krympa men träningen har inte fått ta ångestens plats. Den ska inte bli ett substitut. Får inte. 
Jag har en bra pojke i mitt liv. Han heter Måns och jag vet inte om han vill stå med här, men skriver ändå. Han ser inte att jag gått upp två komma sju. Tror inte han ser hur låren pressas värre när jag sitter på knä. Han vet inte hur shortsen satt förra sommaren och att klänningen inte var så kort då, inte så mycket som tog emot. Han säger ibland att jag är det finaste han vet och idag gick jag femton svängda trappsteg ner till gymmet för att jag ville. Inte för att jag behövde eller för att det skrek inui. Inte för att jag tappa fokus och fick kli i fingrarna för att magen kändes för stor mot jeansen. För att jag ville. 

(funkar bloggen för er?)

1. Ny bok. Läste halva på jobbet och sparar halva till imorgon. Sandra Beijer kommenterade bilden!!! #starstrucked. 2. 07.00 efter nattpasset. På en söndag, då tåget inte gick hem förrän 07.57. Döden. 3. Jag var lite ledsen. Stressad mest, och lite arg och rödglansig i ögonen så Elliott gav mig uppiggande ringar med prinsessor på. Mie glad, vansinnig jag sa han och jag gissar att det var menat snällt. 4. Mat i värmen. Har lite svårt för varm mat (kaffe är undantag) under sommaren, och melon är ju godast kall.
 Hej! Jag tänkte mest höra med er om min blogg funkar? 
Hos mig fungerar mobilversionen, på chrome läggs alla texter och kategorier på en rad till vänster och i explorer syns bara översta bilden tillsammans med en blinkande reklam om solresor. I en vecka har det varit så. Hur är det för er?
 
 
 

KAKFAT.

Jag har, som så många andra, knåpat ihop ett våningsfat av loppisporslin.
Med lite expertis av pappa gick det busenkelt!
 
I närheten av en av personerna jag jobbar hos bor ett gammalt par, säkert hundra år var är dom och mer än gärna sticker de ut huvudet genom en glipa i fönstret för att berätta om deras ungdomsår. Helst flera gånger om dagen, varje gång man lämnar hemmet.
För någon dag sen kom gubben ut och blockerade vägen en stund. Frun hade bakat kakor och han åt dom gärna direkt från ugnen sa han, med mjölk till förståss. Jag fick känna på hans armar och hans mage och stolt berättade han att det var kakor, som musklerna byggts av.
Och jo minsann sa han, för många år sen nu, säkert sextio, hade han ett jobb han inte ville ha med en platschef han avskydde och han utmanade chefen att möta honom på balkongen, tredje våningen. Så visst möttes dom där och gubben tog platschefen i brösthåren och tryckte upp honom mot räcket men inte var det nog. Långt utanför balkongräcket fick han dingla med benen och tro det eller ej sa gubben, men visst blev det en fläck i byxan. Tack vare kakorna försäkrade gubben och bara där, har vi en ypperlig anledning till ett bygge av eget fat.
 
Nu beger jag mig mot jobbet ett slag, hörs♥