Idag är det visserligen den fjortonde, men luciasånger är så sjukt fint.
Vi gick luciatåg för skolan i fredags, det gick bra. Det var fint, och stort. Skolsyster och kuratorn höll om varandra och grät, inte bara första föreställningen. Minst lika mycket andra gången. Det tar vi som en komplimang. (Om det nu inte är så att de tyckte att det var så sjukt dåligt att vi skämde ut skolan eller något...)
Någon kanske kan se mig uppe i högra hörnet?