Klockan halv elva vaknade jag upp i min kusin Philips säng, han hade fått sova på en madrass på golvet under natten, och jag klagar inte. Jag har nog aldrig kännt mig så här utvilad. Åtminstonde inte på ett par årundraden.  
Jag hann ta upp sudoko-boken i knäet och fylla i fem, sex siffror innan tålamodet tog slut.
Så jag gick upp. Drog på mig gårdagens kläder och hasade mig ner för trappan.

( Måste tillägga också att någonstans här under tiden så läste jag smsen från Adam som kommit titt som tätt under morgonen; Chilinötter till frukost och ett rosa flygplan påväg till Prag. Jag är bara lite avundssjuk, liiiiiiite.)

Nere i köket stod Petra och bakade för fulla muggar.
Två kletiga, nästan vita plättar på ett bakblåtspapper omvandlades snart till glutenfria scones.
Jag behövde inte röra en fena. Underbart.




Nu är jag i alla fall hemma. Det snöar typ, skitmycket!
Och Moa ringde för en liten stund sen, hon ville ha med mig ut och åka pulka. Så nu väntar jag bara på att Lykke ska vakna så jag kan gå upp på mitt rum och byta om till raggsockar och underställ. Under tiden glor jag igenom bilder på datorn, jag fotade ett foto i timmen igår, ska se om jag kan få rätt på det där.