Jag vet inte riktigt om jag borde skratta eller gråta med tanke på kvällens bilder.
För att ta det hela från början; Once upon a time....... i en liten, liten by, bodde en flicka med fyra syskon och deras mor. Fadern var och jobbade i usa. En dag sade flickans mor "Emilia, nu är det dags att testa om du verkligen är glutenintollerant" (på den tiden var läkarna inte så utbildade inom ämnet, och det fanns inte rätt hjälpmedel på sjukhusen för att kunna fastställa en diagnos för flickan. Då hon haft konstant ont i magen i nästan ett år prövades en diet utan gluten, flickans magbesvär försvann, men ingen var riktigt säker på att det var glutenintollerans som i grund och botten låg bakom detta eviga magont.)
Hur som helst, flickan gjorde som hon blev tillsagd och åt av alla frestelser som bjöds, mackor, bullar och pasta. De första dagarna gick bra och flickan fortsatte att äta den mat som serverades, inklusive gluten i alla dess former.
Men så en dag hände det förförliga; flickans magen sade ifrån, på skarpen. Aldrig hade någonting gjort såhär ont. Och så var det bevisat - flickan var officiellt glutenintollerant.


Ont i magen eller inte, jag packade på mig korv och majskolvar och traskade iväg till min kära vän Moe.

Maria, och en liten bit av Helene som förbereder grillen. Och en hög med superpraktiska färgglada plastglas - lätt att hålla reda på, svårt att ta isönder.

här har ni då Moa, väldigt road av att hennes hamburgare var en decimeter större än brödet.

Och Johanna, nöjd över nya brillor och god bratwurst.

möjligtvis en lite orättvis bild (underifrån + mat!?) men denna bilden fick vara med ändå för det var den sista som togs innan hemskhet nummer två inträffade; BATTERIET TOG SLUT!!!! 
alltid väl förberedd........................... 
Efter mat och väldigt mycket sol var det lek som gällde. Kubb, studsmatta och bollekar utan mening. Vi gick in, poppa popcorn, hade lång omröstning om vilken film som skulle sättas igång, och beslutade oss för rush hour. Och nån stans där i smeten fick jag så frukansvärt ont i magen att jag ville gråta. Så, tyvärr fick jag bege mig hemåt, men det var kul så länge det varade. Thx Moe!