inte riktigt som det var tänkt.
Det var tänkt att jag skulle lägga upp en del bilder från helgen. men icke, jag är helt slut i huvudet så jag orkar verkligen inte. En bild fick räcka. En bild på Love och en sötelisöt kattbebis.
SIESTA!
bilder: rockfoto.nu
Jag har spenderat onsdag-söndag bland musik, nachos, brunbrända axlar, lera, stövlar, pussar, gratis lypsyl, ravioli, rök, skratt, lufthockey, langos, skicka-videre-böcker, djurensrätt, regn, tält, gitarrer, utedass, engångsglas, yoda-ringar och sol. osv osv osv osv osv
kort version: Jag har varit på Siesta!
25e maj.
Hejhejhemsktmyckethej
Det går långsamt framåt med bloggningen. Men, det är okej.
Nu har jag tillbringat lite kvalitetstid med päronen ;) hehehe. Det började med att pappa visade mig hans nyfunna favoritsysselsättning (nästan i alla fall) - springa 4,7km längs järnvägsspåret. Och han har ingen egen Ipod, eller MP3 för den delen, så han fick för sig att jag skulle springa utan, och han skulle använda min. Never. Att springa utan musik är som prinsesstårta utan marsipan - astråkigt. Vi kompromissade så jag fick ha musik på första halvan, och springa den jobbiga biten utan. Snällt. Oooooch efter detta kan jag dra slutsatsen att jag åtminstone har bättre kondition än far min! (med tanke på att jag knappt hunnit bli svettig vid det laget då han var nära döden...... låt aldrig pappa få reda på denna texten!!!!!!!)
Och nu senast har jag bakat med mami, något recept ur Allas (big fan of tanttidningar) med rabarber och grejor. Små bakelser som för tillfället bättrar på brännan inne i ugnen.. Håller tummarna för att det ska smaka. Eh.
Over and out.
KONFA
en rastlös liten tjej i vita spetsstrumpbyxor, dansade och sprang fram och tillbaka i kyrkan. så söt :)
den här bilden var jag tvungen att ta med, det hände mig tusen gånger (utan överdrift!!!), jag skulle fota någonting långt framme. tog en evighet för att zooma in och hitta rätt fokus, och precis när jag skulle trycka av, ja då ändrar någon tant ställning och jag får en lockig kalufs mitt i bilden i stället. super. 
hemma hos Linda, paketöppning och prinsesstårta!
Nu tar jag det lungt och vilar upp mig inför morgondagens göra-ingenting. Idag har jag varit på konfirmation för min söta lilla vän Linda. Säger man grattis?
DET SKA LÄRAS I TID.
lite kladd mitt i natten.
hittade en gammal bild som var rätt så rolig, en galen, och en skräckslagen syster i januari!
Även om jag faktiskt råkar vara lite sjuk, om det kanske råkade bli så att jag somnade halv två, och inte vaknade upp igen förrän klockan sex, så känns det inte riktigt rättvist jag jag sitter här och gör SO-arbete mitt i natten. Jag kanske inte kan påstå att jag är i form för några festligheter, och faktum är att jag faktiskt missade ett kalas ikväll. Men uppsatser vi midnatt, hur tänkte du nu Emilia?
Nej, jag beslutade att fredagskvällar är inte till för skolarbete, sjuk eller ej. jag vägrar. Och med tanke på att jag har sovit i stort sätt hela dagen så känns det logiskt att jag inte är ett dugg sömnig för tillfället. Slö och seg, jo, men det är en annan femma.
hej. jag är nyklippt och sjuk.
onsdagslöpning.
Nu har jag precis (eller tjaaaaa , för en halvtimme sen) kommit hem från en minimal löprunda i skogen. Jag är lite förkyld och krasslig i halsen så jag tänkte att det är nog bäst att ta det lilla lugna. Men sen så är det ju så att jag var inne på intersport häromdagen och shoppade loss. he-he-he-he. Och nu kände jag att det var dags att testa mina nya fynd. Kändes faktiskt toppen, lite roligare att träna när man är färgglad och snygg istället för att svettas i pappas gamla t-shirt. Tycker jag i alla fall.
Nu väntar So-arbete!
So long...
syttende mai
bilder på Love, tagna i början av mars (då det var finare väder än vad det är nu!)
Love och jag har gått och blivit sjuka. Love mest, men jag har åkt på en hejdundrans förkylning. Rivande hosta och alldeles för ont i halsen har jag. Täppt i näsan och slö i kroppen, jag kom inte ihåg att en simpel förkylning kunde vara såhär plågsam. Det känns värre än pest (och nej jag har inte haft pest men jag gissar...)
Just so you know...
Och föressten är det Norges nationaldag idag. Grattis! Ni lär slippa oss Svenskar ett par år till tror jag, kalas!
Maj 16, 2010
random bild, inläggen är ju så tråkiga utan färg?
Hejhejhemsktmyckethej. Jag har nyss letat igenom hela internet (typ) efter ett ställe att hyra objektiv på, det är ingen enkel match för en privatperson på sexton bast. Huhu. Jag får väl söka vidare, men först ska jag kasta mig i soffan en stund med min nya boooook, woho!
Och, ja, that's it!
HIMLA MASSA HELENE.
Sådär ja! Fruktansvärt många bilder på samma söta Helene, and more to come!
Nu ska jag banne mig ta mig in till gymmet!
Au revoir!
jag har städat rummet för jag är supercool.
Såhär är den vanligaste skepnaden. Alla barn; visa detta för pappa när han säger att ert rum ser ut som ett bombnedslag/svinstia/soptipp etc. Då lär han nog ändra åsikt och tänka; jahaa, men det kunde ju varit mycket värre!
in action.
Det tog mig ungefär femtom evigheter, men nu är jag nog klar. Mitt rum är städat, vad händer?!
13e.
Och nu är jag hemma. Hem ljuva hem ungefär, vi var på kalas hos morbror och helt plötsligt blev jag fruktansvärt illamående, utan att ha en aning om varför. Det är nog en av världens mest obehagligaste känslor, illamående alltså.
Jag antar att det är lite uttråkande med alla dessa bilder på blommor, men, när vädret utanför fönstret är dimmigt och grått... Då tar jag till vilka metoder som helst för att få känna lite vår. Så det är så.
BTS
i brist på annat lägger jag upp tre nya bts-bilder... Mest för att det var en rolig dag, höhö.
Föressten ligger min text om skam uppe här...
no.2
Helene på bild med min nya klänning ^^
Hej mina kära vänner hohohohoh. (mormor jag hoppas att du har anmält dig på aktiv!!)
Jag redigerar för fulla muggar nu när jag fått kläm på det där med raw! Såg på Emelies blogg att hon skulle lägga upp några bloopers från igår, jag fruktar detta enormt ojojoj.
Adam är påväg hit nu med film och grejer, så ska vi festa till det, hehehhe, på en tisdag (!!!)
Snart väntar långhelg!
två bilder.
Efter mycket om och men klurade jag ut hur jag skulle spara bilderna, antagligen är mitt sätt inte det smidigaste, men det funkar. Så här kommer ett par bilder från igår, och nu ska jag bära ner lillasyster från skrivbordet!
behindthescenes.
Superduktiga Lisa filmar!Foto:Emelie Ohlsson.
Jo jag var ju och hjälpte till med Emelies lilla projekt. Hade min egen kamera med och fick klart för mig att jag skulle fota i RAWformat. "Du bara dubbelklickar på bilden" sa Emelie och jag kände att fy för hundan, busenkelt ju! Men icke! Jag menar, varför skulle jag ha tur? Nä, vår sega dator palla inte trycket helt enkelt. Så nu sitter jag och konverterar varenda liten bild till annat format trots allt!
Sålänge snodde jag bilder från Emelie.
portrait.
Efter en heldag med Emelie och Lisa blev jag sugen på att fota själv. Slängde iväg ett sms till min lilla vän Helene också plåtade vi nån timme. Snabbt och lätt. Är inte riktigt säker på hur jag vill ha resultatet, så jag gjorde världens snabbaste redigering bara för att ha nåt att visa, men.. whatever, lite såhär blev det i alla fall!
M,
Nu åker jag på äventyr med Emelie Ohlsson!
Ciao!
det drygaste med promenader...
...är alla femåriga flickor som fnissar och frågar vad heter deeen, får jag klappaaa?
en semla och en tanke.
Semlan i pappas famn igår.
Jag sitter och gör upp planer i huvudet, på gymmet imorse snackade tränaren om en utmaning. Göteborgsvarvet 2011. Om jag vill? Oh hell yeah!
Tills dess är det femtiofyra veckor, så visst har jag gott om tid på mig att träna och förbereda mig själv (och kroppen).
Nu behövs bara lite tjat och valpögon från min sida, sen är jag på g!
PROJEKT MÅLA:
Lillebror Hannes och jag har precis avslutat projekt-måla-krukor-och-ös-på-glitter. Min lilla kruka blev grotesk, men kul var det. Kände mig ungefär som en femårig, hehe.
SKAM.
Skillnaden är att skammen, den når oss alla. Förr eller senare, mer eller mindre. Alla finns här för att ta del av den plågsamma känslan av att skämmas.
Vi klarar det fint när vi är små, alla är vi ju barn i början och visst ska vi alla någon gång få lära oss att skämmas trots allt. Det är när vi äntligen når tredje klass och blir äldst på lågstadiet, och fyller två hela händer när det är dags att räkna upp åldern - det är då det är det dags för lite skam. Det blir inte lika självklart längre, att vifta med handen högt upp i luften när fröken frågar vem här inne är duktig på att sjunga? Vem ritar fint och hoppar högt?
Sånt kan man ju inte prata om i allmänhet och Tobias borde ju skämmas, tror han att han kan sjunga? ha!
Vi vill inte längre ta en lika stor tårtbit till så vitt inte bästa kompisen gör det samma, det är ju pinsamt! Vi skäms över att berätta vilken tid det är dags att hoppa i säng, om vi fortfarande tittar på bollibompa eller inte och om vi har bregott eller lätta på mackan. Helst ska vi vara likadana allihop. Lika uttråkande och blyga, självkritiska och insnöade. Framtidsdrömmar är ju skämmigt, matte är för töntar och herregud, tänk om mamma skulle komma till skolan? Jag skulle skämmas ihjäääl!!
Sen börjar vi nian. Vi behöver tre händer för att kunna räkna åldern på fingrarna, för nu är vi äldst på hödstadiet. Och det är nu vi börjar inse - mamma är ju hur söt som helst, matte kan ju vara nödvändigt och varför i hela friden vågar vi inte tro på oss själva?
Vi lär oss att det är skamligt om man inte är duktig nog, men kan du det mesta är det nog ändå bäst att du håller tyst, annars kanske du skämmer ut dig. Och när vi väl förstår hur härligt det skulle vara att kunna ställa sig upp och vifta med handen, att säga jag, jag är grym på att rita! utan att behöva bli utskrattad och röd om kinderna likt en övermogen tomat - då är det redan försent. Vi har byggt upp ett samhälle fyllt av skam.
Vad vi egentligen skulle behöva lära oss i förskolan är inte om anna odlar utan åker eller med, nej, vi måste få veta att det enda skamliga här i världen är att inte kunna inse att, även solen har fläckar - till och med kungen petar sig i näsan då och då!
jag har nog en tendens att få vårbilder att se dystra ut. men whatever.
canon 50mm f/1.8
Jag har ingen aning om när det hände. Antagligen gick allt väldigt fort, sådär en halvtimme på morgonkvisten när jag fortfarande sov. Men idag hade vi minsann både det ena och det andra i trädgården. Tulpaner, humlor, gröna äppelträd och sol ända fram till åtta. Ser man på!
en torsdag mitt i allt.
(!!!!!!!!)
hahahahhahahaha åh jag satt och kollde igenom gamla mappar och fann denna bilden!
hhohohoh jag har fortfarande inte slutat skratta, askul!
här är alltså texten skriven till tjejjouren.se, för att så många brottas med det.
Samtidigt som vinterns kalla vindar blev mer och mer avlägsna så visste vi alla att, efter våren, då kommer sommaren.
Denna våren var då blogghysterin bröt ut. Alla som hade tillgång till internet hade snart också tillgång till ett eget litet krypin att kladda ner sina innersta tankar och åsikter på.
Hypat blev också Ben&Jerry glassen i halvlitersförpackningar. Korta fluffiga kjolar och dom där pastellsöta bakverken macarons. Korta jeansshorts och slanka ben på dagens-outfit-bilderna. Omöjlig ekvation.
Och med outvecklade bloggflickors smala siluetter fäst på hornhinnan, och sommarens lättklädda strandbesök smygandes allt närmre bakom ryggen kände jag att det var dags.
Denna våren var våren då jag skulle bli precis så fin och smal som alla andra. Eller, ännu smalare kanske, typ smalast, bäst.
Så jag upptäckte en annan del av bloggvärlden. De kallade sig själv proanabloggare. I denna världen var det okej, mer än okej faktiskt, att sträva efter perfektion genom svält. Det var så livet gick till och shit nu har jag ätit ett helt jävla äpple, det blir 64 kalorier, helvete!
Det var tips på hur du undviker att äta. Hur du lindrar hungern, håller motivationen uppe och hur i helsike det ska gå till på släktkalas?
Jag kunde alla texter utantill. Jag kunde kaloritabellerna för varje grönsak, varje bakelse och brödskiva. Jag blev plötsligt glutenallergiker, laktosintollerant och vegiterian. Det var enklast så, typ, ska du inte ha mat Emilia? näämen jag är vegiterian, och ta en macka då? nää aså jag tål inte mjöl. Och i verkligheten skrek det inom mig, du tåler visst och visst är du hungrig, men fy fan va bra att du stod emot och nu ska jag bli smal en gång för alla.
Jag blev smal. Jag blev så smal som trettiosju kilo på en femtonårig kropp. I andras ögon blev jag smal, i mina egna blev jag fetare och fetare. Och när sommaren tittade in var jag fortfarande inte redo för bikinisäsongen. Jag skulle bara bli lite smalare först.
min sextonde födelsedag.
kaffe, en pappa och en morfar.
present från mami och papi.
en mamma, en morfar och hejdundrans massa bullar.
Tack till alla som gjorde min födelsedag alldeles toppen.
16 ÅR!
Nu är klockan sju minuter över tolv, det betyder att jag fyller år idag. GRATTIS!
he-he-he
Och jag trixade ihop en ny "design" , ja, godnatt!
ett lyckopiller bara.
Den här lilla Lykke har räddat mig många gånger. Det är rätt så faschinerande på något sätt, hur en sån liten människa kan betyda så himla mycket. Hon är ett lyckopiller. Och det räcker med att titta på henne på morgonen för att känna att, äh, denna dagen blir en bra dag.
När jag kliver upp om mornarna står hon alltid fjorton trappsteg ner och väntar. Kallar; Biiiiiiie! när hon hör golvplankorna knarra. Och vi delar alltid på en skål yoghurt, med flingor och kanel.
För tillfället ligger hon i sin säng och sjunger "sassa barill", varvat med högljudda gäspningar och suckar.
Hon är ju så söt.
det var bara det...
BAKAT!
Nu luktar hela vårt hem nybakat (Och ja jag vet att goda saker doftar, men jag gillar inte det ordet så jag tänker säga luktar!!!).
Hannes och jag gjorde ett försök med att baka egna småkakor till mitt födelsedagskalas. De blev kanske intelika fina som klassiska gillekakor, kanske inte heller riktigt lika många. Men goda blev dom, och glutenfria!
Hur bra?
my shoes are (was) nasty.
Igår var vi med klassen på ungdomsmässa i vårt lilla Eslöv. På morgonen hade jag bestämt mig för att det var sista dagen jag använde mina vita (läs: bruna) converse innan det var dags för dem att åka i soptunnan.
MEN, på ungdomsmässan fanns det en "workshop" med textilpennor, pärlor, tyger och nitar... Så jag kastade upp skorna och började kladda. Nu är dom, om möjligt, ännu fulare, men det vore ju synd att slänga. hehehehehhehe.
