Det hade blivit vår. Lerplöar dyngsura av vinterns skitiga slask blev så småningom fluffiga gröna gräsmattor och grått byttes ut till klaraste blått på himlen. Fåglar som kvittrar, snödroppar och blåsippor som blygt tittar upp, och är det inte dags att vi tar fram grillen snart? Va mysigt det skulle varit!
Samtidigt som vinterns kalla vindar blev mer och mer avlägsna så visste vi alla att, efter våren, då kommer sommaren.

Denna våren var då blogghysterin bröt ut. Alla som hade tillgång till internet hade snart också tillgång till ett eget litet krypin att kladda ner sina innersta tankar och åsikter på.
Hypat blev också Ben&Jerry glassen i halvlitersförpackningar. Korta fluffiga kjolar och dom där pastellsöta bakverken macarons. Korta jeansshorts och slanka ben på dagens-outfit-bilderna. Omöjlig ekvation.

Och med outvecklade bloggflickors smala siluetter fäst på hornhinnan, och sommarens lättklädda strandbesök smygandes allt närmre bakom ryggen kände jag att det var dags.
Denna våren var våren då jag skulle bli precis så fin och smal som alla andra. Eller, ännu smalare kanske, typ smalast, bäst.

Så jag upptäckte en annan del av bloggvärlden. De kallade sig själv proanabloggare. I denna världen var det okej, mer än okej faktiskt, att sträva efter perfektion genom svält. Det var så livet gick till och shit nu har jag ätit ett helt jävla äpple, det blir 64 kalorier, helvete!
Det var tips på hur du undviker att äta. Hur du lindrar hungern, håller motivationen uppe och hur i helsike det ska gå till på släktkalas? 

Jag kunde alla texter utantill. Jag kunde kaloritabellerna för varje grönsak, varje bakelse och brödskiva. Jag blev plötsligt glutenallergiker, laktosintollerant och vegiterian. Det var enklast så, typ, ska du inte ha mat Emilia? näämen jag är vegiterian, och ta en macka då? nää aså jag tål inte mjöl. Och i verkligheten skrek det inom mig, du tåler visst och visst är du hungrig, men fy fan va bra att du stod emot och nu ska jag bli smal en gång för alla.

Jag blev smal. Jag blev så smal som trettiosju kilo på en femtonårig kropp. I andras ögon blev jag smal, i mina egna blev jag fetare och fetare. Och när sommaren tittade in var jag fortfarande inte redo för bikinisäsongen. Jag skulle bara bli lite smalare först.