1.
Det luktar instängt och starkt utav gårdagens parfym och unket vått trä. Stora ark av solblekt och gulnat papper hänger ner som trasor från taket. Det är precis som om tapeterna uppåt väggarna stöter ifrån sig gipsskivorna bakom dem, som om de, liksom jag, försöker om och om igen att försvinna från denna varma, tjocka luften.

Jag ligger utslagen på sängen som står mitt på det såpade trägolvet. Kanske är det lite väl pretentiöst att kalla det vackert, men för ett ögonblick känns kombinationen av krispigt vita lakan, murknade lister och det där, brandgula ljuset som letar sig in genom persiennerna på rummets enda fönster faktiskt, vackert. Solkatter smyger sig fram längs väggarna likt ett disco. Vi har alla sett det någon gång förut, men den här gången, den här gången känns det som något alldeles nytt och spännande, nästan magiskt blir det där ljuset när molnen skuggar delar av solen.

Ångestfyllt och morgontrött prasslar duntäcket till, två ljust blå huvudkuddar återfår sakta sin naturliga form när jag lyfter på kroppen och sätter mig längst ner på sängkanten och låter barfota fötter glida över golvet. Där står immiga dricksglas fyllda till hälften av avsvalnat kaffe och mjölk, travar av livstilsmagasin och försenade biblioteksböcker. Strumpor. Jeans. Hårnålar och en lila kam som saknar tre tänder.