Att jag göra bilderna svartvita kan vara något av det mest ologiska jag någonsin fått för mig med tanke på att jag ville visa vilka fina färgklickar jag fått in i mitt rum. (hatarhatarhatar ordet klick, men kom inte på nån synonym till färgklick...)
 However, neccesären med supersöta bollar längs dragkedjan har världens-bästa-mamma gjort. Och sen gav hon den till mig, antagligen av den enkla anledningen att hon är världens bästa. Fåglarna (hoppas ni ser att det är fåglar!) vek jag innan middagen, och tills jag hittat en bättre plats får de flyga runt under min takkrona.
Roger that?

(den mest random bild jag har på denna datorn.)

1. jag tror att alla ljud i buskar o sånt kommer från storastora råttor.  2. jag dregglar om nätterna när jag är täppt i näsan. 3. skolans trådlösa nätverk räcker ända till centralen tio minuter bort. 4. att skala potatis i ceriserosa underkläder får mig att fundera på vad genus egentligen innebär.

Som den tonåring jag är, blir jag ju indirekt tvingad att trotsa mina föräldrar, (Ja aså pappa tjatar alltid om att det är så löjligt att fota mat). Här är min frukost.

Av någon anledning slogs jag av tanken på att jag aldrig någonsin har ritat en rumpa. Och att det nog var dags, min tid var kommen liksom. Hur som helst så var det svårare än jag trodde, vilket Hannes inte var sen att bekräfta:

"vad ritar du emilia..?"
- va ser det ut som tycker du?
"jaha! det är en glass!!"

Kanske gör jag klart den ikväll eller nåt. So long!

Helt utmattad om jag ska vara riktigt ärlig. Och morgonfrillan på bilden kan vara nåt av det bästa aså. Åh. ♥
(visste ni förresten att jag håller på att tuppa av när Nemo ropar "det där är min pappaaa!" då när alla fiskarna ska simma neråt? så.söt.)

Jag har utfört frivilligt trädgårdsarbete hela dagen, med paus för energipåfyllning i form av nybakat bröd. Så har jag nog blivit lite mindre vit om benen också.

Medan jag diskar och säljer sill kan ni få en titt på en måttligt försenad (och måttligt skitdålig och oklar) skolauppgift. En seriestrip helt enkelt:
Update: HAHAHA! Fick för mig att jag skulle jobba tisdag-onsdag.... Två sekunder innan jag rusade till tåget fick jag förklarat för mig att det var onsdag-torsdag som var jobbedagar. Tur att någon håller koll på mig.

Next: grillkväll.

Jag har startat årets femtonde söndag med:

1. en toppenfrukost. (det är avocado. tro nu inget annat.)

2. en liten snarkande liten bebis i en något annorlunda sovställning.
3. en påklädd, gungande skitunge i fint väder.

NÖJD.

Jag gjorde ett försök att glo lite på tv igårkväll, och liksom tillbringa lite kvalitetstid med familjen. Det gick sådär. För inte nog med att vartenda program som sänds på fredag(och lördag)kvällarna får mig att vilja döda mig själv och allt runt om mig, pauserna är... ännu värre!
Det är ju förfärligt. Så nu undrar jag innerligt, allasomjobbarpåtv, hur tänkte ni här?

för att färglägga lite. såhär på kvällskvisten.

Jag kom att tänka på att jag inte ritat något, och än mindre visat något på tusen miljoner år. Sen snubblade jag över denna rackarn som skräpat på golvet några dagar. Att den inte är i närheten av färdig behöver vi inte låtsas om, och att den aldrig någonsin kommer bli klar spelar inte heller nån roll.

(Och förresten är det totalt ologiskt att ni kommenterar mindre ju fler ni blir! Skärpning grabbar!)

http://open.spotify.com/track/5hvclAHlGNdRl2Ez83dssE

http://open.spotify.com/track/0VaS9uiz0asLaA6nfwaIL1

http://open.spotify.com/track/7D0RhFcb3CrfPuTJ0obrod 

Jag har ju trots allt lovat lite att jag skulle visa hur kalaset blev utan svullnader och en himla massa ruvor. Men med tanke på att jag inte äger någon fiffig sladdlös fjärrkontroll till kameran var det banne mig lättare sagt än gjort. Här är i alla fall halva. Och jag är fortfarande mer än nöjd.

År tvåtusennio tog jag och två favoriter en sväng till Hultsfredsfestivalen. Beslutet togs ungefär en vecka innan det var dags för avfärd, priset på campingbiljetten var skyhögt och resan mellan Skåne och Småland kostade närmare åttahundra för att den beställdes med så kort varsel.  Men det var fint.

weheartit
Det var fint för att vi stod brevid en tjej på centralen i Hässleholm och fnissade och viskade och visste inte vad vi skulle ta oss till när en duva bajsade mitt på hennes ryggsäck. För att vi efter många om och men bestämde oss för att det var jag som var den som skulle ta steget och gå fram till tjejen med en bit hushållspapper, säga du ser ut att behöva denna alldeles för snabbt utan att se henne i ögonen ens lite. För att tjejen senare samma dag slog upp sitt tält precis en halvmeter från vårt minimala tvåmanna.

Det var fint för att vi gick förbi paret som delade ut smoothies i plastglas flera gånger om för att slippa betala för någon frukost och för att vi åt lunch i form av gratissoppa uppkrupna i sextiotalssoffor mitt i LO:s vita partytält.

För att vi fick ringa vår vän Johanna mitt i natten när the Killers och Kings of Leon skulle spela så att hon kunde få höra hur det lät och samtidigt låtsas för en minut att hennes mamma inte varit så envis och inte låtit henne följa med. Och det förskräckligt fula fotot vi skickade iväg till henne som vykort satt uppe på familjens kylskåp i över ett år.

För att vi tappade bort varandra tusen gånger och för att vi alltid hittade tillbaka igen. För att jag en natt somnade i ett annat camp och vaknade klockan fem av saknad för att då snabbt sno åt mig en extra tröja och mina röda gummistövlar och traska iväg till vårt tvåmanna där jag egentligen inte ens fick plats. Där jag fick krypa ihop i fosterställning längst ner vid ingången bland smutsiga fötter, gräs och fullpackade väskor och somna om med ett leende för att dom var så bra, mina favoriter.  Och dom vaknade någon timme senare än jag och alldeles livrädda blev dom för att tältet plötsligt innehöll en flicka mer än när de somnade.

tumblr.
För att vi den morgonen samlade på oss alla gratissaker man kunde få och visade upp allting i rädda barnens videobikt-bås. Och fula i håret var vi och äckligt smakade det i munnen och aldrig hade vi varit så trötta som den dagen då vi återigen satt på tåget till Skåne.  

Om 49 dagar åker jag till siesta. Det blir bra (och fint!) tror jag.

Godmorgon fellas!
Det är tisdag och det regnar och jag är inte alls sugen på en big-fat-debatt på samhällskunskapen.
Och trots att det går så förskräckligt segt på textfronten och majoriteten av alla bilder numera föreställer mig har ni helt plötsligt blivit femtio stycken prenumeranter. Hujeda mig knasbollar.

nu drar jag mig ut i solen och pluggar.

Idag har jag inte gjort många knop, men en neccesär har jag lyckats svänga ihop. (hehehehheeh ibland är jag bra fyndig va, rimmar och sådär! skoj.)
Och om jag orkar nån dag så ska jag fiffla lite till med den, tills dess gör den sig bra som nagellacksdöljare. Föresten är den såhär grönprickig inuti.

Jag har varit ute på äventyr dagar i sträck och firar att det är söndag med en något försenad frukost bestående av brödskalkar och prickig korv. Själv?

1. 133|365, 2. three year old, 3. What's a fish to do?, 4. Untitled

Jag skulle helt enkelt knäppa en bild eller två för att visa mitt finfina hår som friserades igår av en finfin vän. Vet inte om det gick så bra, men här har ni i alla fall ett stycke Emilia i tre vinklar, och det har väl ingen dött av?

Låt oss ta en titt på vad jag hittade på en vanlig gammal grå söndag:

12.00

Jag lovade mig själv en gigantisk sovmorgon och startade dagen med frukost runt lunchtid.

13.00

Kände mig av någon anledning ovanligt kreativ och kom fram till att mitt favvistyg med rosor kommer passa utmärkt till en neccesär.

14.00

Mys med febrig treåring.

15.00

Mellis! Dom där knäckerutorna är nästan tunnare än gurkskivorna (som råkar vara tunnast möjligt, hyvlade med osthyvel!), men ack så goda! 

16.00

Också tog jag en sväng ut till Hannas hus och fick smygtitta på hennes pengagömmor och tidningssamlingar.
Fint som snus.

Min lillasyster Lykke är den sötaste jag vet i hela världen. Hon har dom blåaste ögonen jag sett och ljusa lockar som tvinnar ihop sig till småsmå dreads i nacken om man inte med jämna mellanrum kammar ut dem och kletar i produkter för afrohår.
Hon har en liten bebis som kan flyga och får plats på hennes handflator. Ibland kittlas den och ibland äter hon upp den med ett rytande ljud och suckar att bebisen är borta.
Hon sjunger vi gratulerar och I keep dancing on my own när helst hon känner att det passar sig och kroppen kan hon inte hålla stilla. 
Hon ställer sig upp i barnstolen och säger lyckligt att det är bajs till middag! och för köande damer på lindex berättar hon att det är helvete-kallt ute och hon kallar främmande män för farfar bara för att hon kan.
Hon sätter sig på sängkanten med ena benet utanför och när hon sparkar till med foten blir sängen plötsligt en cykel.
Hon har inte nyckelpigor på sin pyjamas, hon har lykkepigor.
På mornarna vaknar hon som om trötthet inte finns och gapar på mamma att det är dags för välling och Dora utforskaren. Hon räknar sakta och Dora säger "det var rätt! åtta stycken!" fastän Lykke bara kommit till fyra. 
Och när det är knäpptyst i huset och ingen har sagt ett ord på hurlängesomhelst stänger hon av ljudet på teven och frågar va sa du Emila?.
Att du är knäpp svarar jag och pussar på henne precis där näsan böjs. För att hon är den sötaste jag vet i hela världen.

Min bebissyster fyller tre och vi firar med ballonger och tårta. Så som det ska va alltså.

Men oj, titta va lustigt, jag har blivit tatuerad. Lite färg och lite hjärtan och lite rosor och så på min arm. Superdupermeganöjd.

Det ska dyka upp en bättre bild sen. När det är läkt och så.
Och nu, nu ska jag jobba en stund innan det är kalasdags på värlingevägen!