År tvåtusennio tog jag och två favoriter en sväng till Hultsfredsfestivalen. Beslutet togs ungefär en vecka innan det var dags för avfärd, priset på campingbiljetten var skyhögt och resan mellan Skåne och Småland kostade närmare åttahundra för att den beställdes med så kort varsel.  Men det var fint.

weheartit
Det var fint för att vi stod brevid en tjej på centralen i Hässleholm och fnissade och viskade och visste inte vad vi skulle ta oss till när en duva bajsade mitt på hennes ryggsäck. För att vi efter många om och men bestämde oss för att det var jag som var den som skulle ta steget och gå fram till tjejen med en bit hushållspapper, säga du ser ut att behöva denna alldeles för snabbt utan att se henne i ögonen ens lite. För att tjejen senare samma dag slog upp sitt tält precis en halvmeter från vårt minimala tvåmanna.

Det var fint för att vi gick förbi paret som delade ut smoothies i plastglas flera gånger om för att slippa betala för någon frukost och för att vi åt lunch i form av gratissoppa uppkrupna i sextiotalssoffor mitt i LO:s vita partytält.

För att vi fick ringa vår vän Johanna mitt i natten när the Killers och Kings of Leon skulle spela så att hon kunde få höra hur det lät och samtidigt låtsas för en minut att hennes mamma inte varit så envis och inte låtit henne följa med. Och det förskräckligt fula fotot vi skickade iväg till henne som vykort satt uppe på familjens kylskåp i över ett år.

För att vi tappade bort varandra tusen gånger och för att vi alltid hittade tillbaka igen. För att jag en natt somnade i ett annat camp och vaknade klockan fem av saknad för att då snabbt sno åt mig en extra tröja och mina röda gummistövlar och traska iväg till vårt tvåmanna där jag egentligen inte ens fick plats. Där jag fick krypa ihop i fosterställning längst ner vid ingången bland smutsiga fötter, gräs och fullpackade väskor och somna om med ett leende för att dom var så bra, mina favoriter.  Och dom vaknade någon timme senare än jag och alldeles livrädda blev dom för att tältet plötsligt innehöll en flicka mer än när de somnade.

tumblr.
För att vi den morgonen samlade på oss alla gratissaker man kunde få och visade upp allting i rädda barnens videobikt-bås. Och fula i håret var vi och äckligt smakade det i munnen och aldrig hade vi varit så trötta som den dagen då vi återigen satt på tåget till Skåne.  

Om 49 dagar åker jag till siesta. Det blir bra (och fint!) tror jag.