Min lillasyster Lykke är den sötaste jag vet i hela världen. Hon har dom blåaste ögonen jag sett och ljusa lockar som tvinnar ihop sig till småsmå dreads i nacken om man inte med jämna mellanrum kammar ut dem och kletar i produkter för afrohår.
Hon har en liten bebis som kan flyga och får plats på hennes handflator. Ibland kittlas den och ibland äter hon upp den med ett rytande ljud och suckar att bebisen är borta.
Hon sjunger vi gratulerar och I keep dancing on my own när helst hon känner att det passar sig och kroppen kan hon inte hålla stilla. 
Hon ställer sig upp i barnstolen och säger lyckligt att det är bajs till middag! och för köande damer på lindex berättar hon att det är helvete-kallt ute och hon kallar främmande män för farfar bara för att hon kan.
Hon sätter sig på sängkanten med ena benet utanför och när hon sparkar till med foten blir sängen plötsligt en cykel.
Hon har inte nyckelpigor på sin pyjamas, hon har lykkepigor.
På mornarna vaknar hon som om trötthet inte finns och gapar på mamma att det är dags för välling och Dora utforskaren. Hon räknar sakta och Dora säger "det var rätt! åtta stycken!" fastän Lykke bara kommit till fyra. 
Och när det är knäpptyst i huset och ingen har sagt ett ord på hurlängesomhelst stänger hon av ljudet på teven och frågar va sa du Emila?.
Att du är knäpp svarar jag och pussar på henne precis där näsan böjs. För att hon är den sötaste jag vet i hela världen.