nollfemnolltvå - en bildblogg.

lately.

uncategorized Permalink7

Zup folks!
De senaste dagarna har jag varit i Borgeby på världens lantbrukarmässa. Typ. Jag har varit iklädd John Deere-tshirt och keps, sett rätt så förskräcklig ut och serverat otaligt antal kaffe och kakor och läsk. (Och jag har ätit! Nästan allt var gratis så det har frossats i glass, jordgubbar, munkar, kanelbullar, äpplen, hamburgare, hallongifflar, kakor, godis och frallor. Phew!) Meeeenee, nu har jag tresiffrigt att ta igen på bloglovin, så I'll catch up with you later och så kompenserar jag frånvaron med ett foto i timmen imorgon, deal?

TISDAG:

om att rita. Permalink4



Idag var vi i Lund, alla flickor i familjen. Vi fikade och mamma tog fram big-spender-plånboken. Hanna och Lykke var söta.

Och denna ritade jag igår. Det var kanske någon som hann märka att jag la upp ett inlägg som sen togs bort? Eh, jag tyckte att bilderna blev fula helt enkelt. Och förresten, lägg märket till mina vimplar, barnkalasigt va?

när ni väljer rubrik: "högstadiet"

när ni väljer rubrik. Permalink1

Mitt högstadie var en bergochdalbana. En ångestladdad och krokig och den allra värsta jag åkt. Det var sådär så så man gick upp på morgonen utan en aning om hur dagen skulle sluta och på eftermiddagen gick man hem lika ovetande och inte ett dugg klokare.

I sjuan var vi små och nya och så himla noga med att passa in. Vår klass gick med två andra i en speciell byggnad. Det var huset för särskolan men vi fick gå där för att vi inte fick plats någon annan stans och det var litet och mysigt och vi var lite som en familj där. Någon gång då och då hände det att barn från särskolans förskoleklasser sprang in och showade i klassrummet. Och en gång satt en rödhårig pojke fastbunden med hopprep mitt på gräsmattan hurlängesomhelst. Jag fick ont i magen himla ofta och på vintern nån gång började jag åka fram och tillbaka mellan blodprov och ultraljud och läkare med kalla händer som klämde och kände och ingen kunde förstå varför jag ständigt hade så ont. På en skidresa kom jag på att jag var alldeles förstor och magen la sig över byxkanten när jag lutade mig framåt och för att slippa äta sa jag alltid att det gjorde ont. Det var sant kanske hälften av alla gånger. Resten ljög jag.


spexfoto!

I åttan flyttade klassen över till den stora skolbyggnaden och min bästa lärare bytades ut mot en dålig. Jag blev vegetarian och temporär glutenallergiker och kunde knappt äta något alls och i oktober eller nåt åkte vi in till specialistsjukhuset i stan för att kolla min mage igen. Men istället för nån diagnos eller nåt blev jag avklädd och mätt och vägd och måttad på alla sätt och vis. Och direkt skickad till bup. Jag klippte håret kort och skolan var en transportsträcka som mest var iskall och plågsam och helt utan mening. För det mesta ville jag vara hemma eller prata med mamma i telefon. Det hände att jag satt inlåst och uppkrupen på toaletten lektioner i streck för att slippa prata med någon. Och på sommarlovet träffade jag en pojke som var flera år äldre och som fick mig att må bra och för familjens skull ville jag bli bättre.


en del av klassen på lärarmiddagen sista veckan.

Och så i nian blev saker lättare. Vi blev en superklass och vi skrattade ofta tillsammans. Vi hittade på bus och tramserier när lusten föll på och en morgon när vi kom till skolan var hela arbetslaget uppjagade och folk pratade i mun på varandra mer än vanligt. För i alla skåp fanns småsmå hopvikta lappar med budskap som inte betyde någonting. Någon fick veta att mattanten var en ninja, någon annan blev anklagad för att vara en ekorre och de allra flesta tog allvarligt på saken och antog att ett terrordåd var på gång. Fast det var bara Johanna och Pernilla som hade haft tråkigt innan bussen och folk blev lättade men fruktansvärt arga. Några veckor innan vi slutade berättade vår lärare att fritidsledaren skulle komma och filma oss, och vi skulle få berätta vad vi skulle göra om tio år. Ingen skulle få se filmen men när tiden gått skulle vi kolla på den tillsammans allihop. Jag sa att jag förmodligen skulle vara arbetslös eller mammaledig och på lärarmiddagen när alla andra lärare hyllade sina elever visade vår filmklippen och förklarade hur lättlurade vi var och alla skrattade så mycket att det knappt hördes vad som sas.
Till top