Statistiken sköt i höjden och jag blev misstänksam. Det visade sig att jag hade hamnat på förstasidan! Kulkul! Jag börjar dock undra hur det ligger till engenligen, är mina egna bilder värdelösa, eller hur kommer det sig att båda mina inlägg som visats på startsidan har handlat om någon annans foton?
 
Update: nej, det blir ingen tandställning! Nästa frågetecken är porslinständer (hello grandma!). Och jag börjar fundera på om det är lönt att ha tänder över huvud taget. Dom drar bara med sig massa klödd. Igårkväll tillexempel, mosade jag halva tandköttet när jag slant med tandborsten. Aj.
Update 2: förresten är ni galna allihop! vet ni vilken extremtopp som bildats på statistikdiagramgrejen? WOW.

...gör hon helt enkelt som resten av sveriges befolkning; plåtar lite blommor och välkomnar våren.

Och allt det här gula får mig att undra när sjutton påsken hade tänkt komma och rädda mig med dess lediga dagar (och chokladäggen i guldpapper med tulpaner på. ni vet vilka jag menar va..)? Om två veckor? tre? fyyyyra? vavava?

Titta titta! Emilia har minsann agerat husmor och kokat egen jordgubbskräm. Det kanske inte ser så hemskt aptitretade ut, men ändå. Inte illa va?

Idag är det jag som är den där anden i Aladdinfilmen. Som uppfyller önskningar och så. En Cecilia ville veta vem jag är. Så, varsågod Cecilia, luta dig tillbaka och njut av min livshistoria:

Jag heter Emilia, egentligen skulle jag hetat Nora men såg mer ut som en Emilia. Jag är snart sjutton. Jag bor i mitten av skåne i ett vitt eternithus som byggdes någon gång i tidernas begynnelse. I huset bor även min fantastiska mamma, min fantastiska pappa, ett gäng hundar och fyra andra ungar mellan tre och arton. 

På dagis var jag den enda som gjorde nåt så avancerat som att sy fast hår på ormarna vi gjorde av såna HÄR tubstickade korvar, och när en flicka delade ut självlysande pärlor fick jag vara utan. När ingen såg tog jag en pärla som hamnat på golvet. Den var formad som en stjärna och jag använde den aldrig i något halsband eller armband. Jag skämdes helt enkelt för mycket.
I sexårsgruppen var jag ihop med en av dom coola killarna och iklädd spöket laban-strumpbyxor gick jag på hans kalas. Det var jag i ett hörn och femton grabbar mitt på golvet som sköt straffar med bandyklubba hela kvällen. På rasterna lekte barnen lekar som man bara kunde vara fem i, och jag råkade alltid bli den sjätte. Men att springa på skolgården med hopprep runt axlarna och leka häst intresserade mig ändå inte, och fotboll är dötrist.

Jag klarade mig igenom mellan- och högstadiet och någon gång mitt i allt drog jag vinstlotten och blev en sjundedel av världens bästa kompisgäng. Vi är såna som skrattar åt allt, bara vi är tillsammans, och vi kommer hålla ihop tills vi är gamla och grå, det kan jag slå vad om. 
Nu är jag är en estetetta på ett gymnasium i Lund, och det är fint som snus. För på min skola finns massor av fint folk och i kafeterian finns minst fyra olika sorters chokladbollar. Jag är en enorm kaffe-och-te-konsument. Jag är tidsvis en pessimist och en konstant tidsoptimist. Och jag är en såndär som snöar in. Liksom fäster mig vid saker som jag inte kan släppa taget om förrän jag hittat nåt annat, snäppet vassare, som får lov att ersätta. Just nu har jag fastnat för Kanel, aprikoskräm, den HÄR låten, nyponsoppa och promarkers. Jag tycker om att rita och jag tycker om att fota och jag tycker om när min lillasyster säger att vi är bästabästavänner hon och jag. Jag gillar att skriva med många kommatecken, många Och, många paranteser som ska läsas snabbtsnabbtsnabbt och en del punkter utkastade där det passar sig. I hemlighet tycker jag om Operah Winfrey och makrill i tomatsås fastän det luktar så förfärligt.

Ogillar gör jag också, och hatar gör jag ibland, fast nog aldrig på riktigt. Oftast handlar det om människor, och den där eviga falskheten som byggt bo inom en del.  En sån människa kan jag hata, men bara i en timme eller två, sen ogillar jag i stället. Det känns bättre, och liksom, mindre rått. Också ogillar jag när det blir hål vid tårna i strumpor, när smöret är för hårt och mackan för mjuk och allt bara går isönder, när gröten sprängs i mikron och när man är sjuk men inte tillräckligt för att få vara hemma från skolan.

Bilderna är från weheartit och agerar mest färgklickar liksom. Och om det är något annat ni undrar över så släng en kommentar!
Over and out.

i mitt fräschaste tillstånd.

Idag får jag alltså min dom, snart ska jag dra mig mot tha dentist. Dagen till ära har jag både druckit kaffe och ätit makrill i tomatsås och ännu har jag inte borstat tänderna, funderar på att inte göra det heller. För att jävlas liksom. För, om man är så dum så man väljer att bli tandläkare (och dessutom får för sig att kalla små stackars flickor för plågeri på deras lediga dag) så får man skylla sig själv om man får patienter med dålig andedräkt. Faktiskt.
För övrigt dog vår brödrost idag. En stor förlust då den varit vid livet i hela tjugosex år! DET mina vänner, är en seglivad brödrost minsann!

http://mymilktoof.blogspot.com/
Jag har fått ett nytt sms från FTV (lika kul varje gång, folktandvården alltså!). Detta sms kan vara början på ett nytt liv som tandställningsbärare. Inte för att jag ser ut som en krockad folkavagn i käften, utan mest för att mitt överbett påminner om mr.Burns och för att jag (håll i er nu...!!!) fortfarande, vid snartsjuttonårsålder har mjölktänder kvar!
Så vad gör ni på onsdag? Jo, ni håller tummarna för kung och fosterland medans farbror tandläkarn rotar i munnen på mig. Deal?

Nä, jag vet inte heller vad som hände här.

Bidrag till intresseboken: mjukisbyxor ovanpå sånadär fejk-skinn-leggings ger ifrån sig ett himla lustigt ljud när du går.

Jag är hemma från skolan och laddar batterierna. Målar naglarna korallfärgade, dricker te och läser en bok som får mig att rynka på näsan stup i ett. Mina klasskamrater är på teater (hihi det rimmade visst!) och jag är superavis.

Kul i alla fall att några nya läsare hittat hit! Hej på er! Om ni stannar lovar jag att bjuda på kaffe och kakor.

Idag var det var kakonsdag (= valfri kaka medtages på grund av sen lunch) i skolan och jag bakade brownies. Dom såg inte så supergoda ut, mest ihoptryckta, men man ska inte dömma boken efter omslaget. (eller hunden efter håren eller whateveryouwant). Och imorgon är jag ledig, och jag har blivit himla dålig på att uppdatera, jag vet. En arkivbild på det också för att påminna mig själv om att jag ska kladda ner något på ett papper åt min kära lilla vän Ellekari.
Over and out.

Allt är superbra med mig, jag är frisk som en nötkärna, plugget är lungt och stilla och livet leker. Jag trivs i kylan och mörkret gör mig inte ett dugg trött.

Igår var det hårdrocksfest. Idag är det söndag.

hej jag är trött och uttåkad och täppt i näsan. jag har på mig samma tröja som igår och egentligen borde jag räkna matte.

(paleface)

Jag har gått och dragit på mig en förkylning under mina två lediga dagar. Och det är väl inget fel med att fira internationella kvinnodagen med hosta och enhimlamassanysningar och så?
Liksom, ha den äran, du är tjej, here's a little snot! 

Igår hade vi överraskningskalas för två favoriter. Vi hade säkert hundra ballonger och serpentiner
och världens godaste pannkakstårta. det blev ungefär såhär fint gånger tusen:

jag var himla snygg i förklädet som liksom blev över. tror att det är någon form av dalahästar, fast i älgvarianten. I vilket fall som helst, så fick det mig att känna mig som en husmor. och jag trivdes som handen i handsken.


pannkakstårta!! (vad heter det på engelska förresten? pancakecake....?)

Well I'm gonna tell you!
Det serveras inte gratis kaffe på Öresundstågen längre... (och inte varm choklad heller för den delen.)

När jag blir stor ska jag bli konstnär. (I hemlighet kanske jag kan jobba med nåt annat, men jag vill kalla mig konstnär. Som en titel typ.. Dr. Emilia, fast, inte riktigt ändå. ja,nifattar.)
Mest för det faktum att alla konstnärer alltid har knäppa idéer (fördomar, va? jag!?). Så som att avnända hela huset som soptunna och spara på varenda liten pinal. Aldrig städa. Och påstå att man kan känna hur kreativiteten flödar lite extra i ett rum som är stökigt och kaotiskt.
Jag skulle helt enkelt ha en ordentlig ursäkt till varför mitt rum aldrig är städat i mer än en halvtimme i sträck. "Kreativiteten" skulle jag kunna säga, och alla skulle nickat instämmande. "Jahaaa, men då så!" skulle dom säga, och jag skulle fortsatt stöka ner.

En toppenidé, tycker jag!