På min vänstra arm finns tre fåglar. Anledningen till den första fågeln, den som inte syns på bild, är rätt komisk. Jag berättade lite kort HÄR (allra längst ner). Det är en rätt utlämnande historia som hör till de andra två, och från början hade jag inte tänkt berätta. Men, kanskekanskekanske finns det nån som kan känna sig en smula lättad över att inte vara ensam. För det handlar inte om att vara emo eller dum i huvet eller ständigt på jakt efter uppmärksamhet. Det handlar bara om ett mindre bra sätt att hantera ångest på. Jag kommer nog ångra mig, det vet jag om, men jag skriver ändå.



Ni vet när man blir riktigt jävla förbannad och förtvivlad och helst vill skrika högt som tusan och slå nävarna i väggen och bara ta isönder hela världen? Jag tror ni vet. Och det är ju inget konstigt. För så mår vi alla nån gång och så är det att vara fjorton och femton och sexton och vi är bara olika bra på att hantera det. Jag råkar vara rätt så dålig på det men bättrar mig så gott jag kan.

I vilket fall som helst. Fåglarna täcker ärr. Ärr från mina naglar när jag blivit för arg och för rädd och alldeles för maktlös på samma gång och borrat ner fingrarna i skinnet för att bara få känna att jag lever. Och när den sen släpper den där paniken, och allt blir som vanligt och man undrar varför i helvete gjorde jag så för, då finns ärren redan där. Happ hopp himmel och pannkaka och mörka fula rivsår på armarna. Smällar man får ta och konsekvenser av eget handlande, jovisst. Men jag valde att dölja mina ärr för att inte ständigt påminnas och skämmas och hitta på historier om allt möjligt stup i ett. Typ, jag rev mig i en rosbuske och jag snubblade på asfalten och  jag puttades in i en tegelvägg och så blev det sådär. Och så vidare och så vidare ljugljugljug. Då har jag hellre lite fåglar.

(HÄR och HÄR läser ni om de andra tatueringarna, och med det anser jag uppdraget slutfört!)

Jag packar. För jag antar att jag inte kommer ha tid att göra det senare, (för jag går ju faktiskt i skolan och den första tar min syster studenten) och siesta börjar på torsdag. Jag är fenomenal på att packa med antingen förmycket eller förlite. Aldrig lagom. Denna gången satsar jag stenhårt på förmycket, och mamma har varit iväg och införskaffat ett helt överlevnadskit. Alla delar från kostcirkeln fick hon med hem, i konservformat. Inte illa va?

Jag tror ni vet redan att det är morsdag idag. Men jag skriver det ändå: det är morsdag idag!

Så jag passar på att berätta om den allra bästa mamman. Min:

Min mamma heter Jeanette. Hon är kort och mörkhårig och hennes ben är vita även under sommartid. Hon skrattar högt i telefon, hon skriver sina facebookuppdateringar på engelska och hon har följt hemska tv-serier såsom glamour och våra bästa år sen begynnelsens tider.  Hon tittar inte på prislapparna i affärer och fnissar alltid likadant på vägen ut och viskar ”vi säger ingenting till pappa” när summan blivit aningen för hög. Hon sjunger Carolas julsånger redan innan första advent och julklappar börjar hon titta på i augusti.  Hon gillar inte pizza ens litegrann och på datorn finns en smygfilmad video på henne när hon går mannekäng med dammsugaren och svassar runder värre än fjortistjejerna i åttan. Hon är totalknäpp för det mesta och ständigt helt jävla fantastisk.

I lågstadiet jobbade hon på min skola och alla barnen som gick i 1- eller 2 eller 3A hade haft henne som fröken i förskolan. Hon ritade clowner i fina färger som satt uppe runt speglarna på barntoaletterna i fleraflera år och ingen tröttnade på dem. Men när tuschen tillslut flutit ut av allt vatten som skvätts från kranen togs de ner och toaletterna blev så tråkiga att man hellre höll sig tills skolan var slut och man kunde få kissa hemma istället.

Ibland åt vi lunch tillsammans och jag kommer ihåg när vi satt ensamma kvar vid bordet en gång och när en pojke som gick min parallellklass skulle skrapa ner morötterna i slasken pekade hon och berättade för mig att honom skulle jag gifta mig med när jag blev stor, för han var både söt och snäll.

När 3A och 3B slogs ihop till årskurs fyra visste alla vem min mamma var och ingen var sen med att tala om hur snäll hon varit eller hur roliga små pyssel hon kommit på när det var för regningt för utedag.

Min mamma är min förebild och min idol och min hjälte och när jag blir stor vill jag bli precis så bra som hon. Hon är smart och klok och söt som få och antagligen var det tänkt ända från början att hon skulle bli en mamma. För hon kan allt en mamma borde och mer därtill. Hon bryr sig om alla och lyssnar på tjat hon hört tusen gånger utan att ens protestera en sekund. Hon är alltid först med att hjälpa små barn på köpcentret som tappat bort sina föräldrar och hon ställer upp för vår familj även om kroppen håller på att trilla av. Hon sitter på änden av min säng mitt i natten och tröstar och när hon säger att det blir bättre låter det inte alls så dumt som när alla andra vuxna säger samma sak och jag tror på henne för hon har alltid rätt.

Min mamma är den allra bästa mamman och för femtioelfte gången så älskar jag henne mest av allt.

Såhär mycket kontrast har jag aldrig haft på nån bild förr. Och antagligen hatar jag det om en vecka, men våghals som jag är publicerar jag ändå. Min syster var ju på studentbal i helgen, lite såhär såg det ut innan:

Det var Elin och Hanna.
Lykke!

Det var Johanna,

Och Johannas syster Malin.

Idag är jag ledig ett tag från skolan och ser efter min bästa lillasyster. För mamma och pappa är ute på hemliga uppdrag. Nyss fotade vi tillsammans och snart ska vi sätta igång skithög musik och städa och dansa.
Lykke vill säga något: yö hyö yhäyhtyäähö öhöhäy työth ghtr öghyätäätyhö
Så! Smell you later guys!

På överarmen har jag ett hjärta intatuerat. Runt hjärtat slingrar sig en banderoll och på banderollen står det mamma och pappa och syster och likt en krans under hjärtat finns tre röda rosor som representerar en lillasyster och två småbröder. Och jag skulle gissa på att de flesta av er kommer tycka att min förklaring är rätt ologisk och antagligen alldeles för luddig.

För, jag vill inte dela upp min familj i några biologisk-och-icke-biologiska-grupper. Min familj är precis sådär som jag önskar. Vi har lite av allt och vi kompletterar varandra fint. Vi kan lära av varandra och vi kan skratta med varandra och det finns alltid någon att prata med om livet sviker. Sånt har ingenting med blodsband att göra. För min familj handlar inte om gener och DNA, vi är en familj för att vi bor under samma tak, för att vi hjälper varandra och tycker om varandra och för att vi växer tillsammans. Det är verkligen så. Mina småsyskon är inte mindre syskon för mig bara för att de är byggda av andra sorters byggstenar än jag.

Mamma och pappa och Hanna står skrivna i bokstäver för att dom ändå på någon höger eller vänster står mig närmst. Kanske bara en centimeter eller två. Och varför vet jag inte. För det är inte för att jag rankar dom högre och inte för att jag anser att dom är mer värda. Mer för att vi är, grunden, eller början eller jagharingenaningomvaddetär. För att det var bara vi i sex år innan Love flyttade in. Innan Hannes föddes och innan Lykke kom för att bli en sjunde familjemedlem. För att de kom att bli mina absoluta förebilder och för det där klyschiga inget-du-inget-jag.

Åh det är så himla svårt att förklara med betydelselösa datorskrivna bokstäver men ni kanske förstår litegrann hur jag tänker, i alla fall?

(HÄR finns inlägget om tatueringen på nyckelbenet)

Även om bilden fylldes med tomat kanske ni kan lägga märket till min sötsöta tesil?
Skolan slutade tidigt idag och jag var tjurig över uppgift fem på nationella som gick helt åt skogen och som ett lustigt litet sammanträffande hade jag en sedel i plånboken som luktade förfärligt efter helgens bestyr och mer än allt behövde växlas till mindre valörer (phew lång mening!). Och som ännu ett litet lustigt sammanträffande råkar det vara så att alla goda teer i påse är slut här hemma och våra tesilar sluter inte tätt. Denna var fin i alla fall. Och tät.

weheartit

Jag har avslutat frågestunden men självklart får ni fortsätta fråga på sådär spontant som vanligt, precis när ni vill. Svaren hittar ni HÄR och HÄR. Och jag har fortfarande inga av mina egna bilder på datorn.

Här kommer ytterligare ett gäng svar. Och som sagt så är det öppet för frågor HÄR fram tills måndag!

Dina hundar, vilka raser är dom? Vi har två stycken dvärgschnauzrar (hihi kul ord) och en bullmastiff som ser ut som om hon vore tagen direkt från filmen björnbröder.

När började du fotografera? våren 09 skulle jag tro. nåt sånt!

Har du någon dold talang? Jag kan slicka mig själv på armbågen, vilket jag hört ska vara omöjligt. Annars är jag nog rätt talanglös faktiskt!

Har du några särskilda låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, trött osv Jag lyssnar för det mesta på min gamla trötta spellista. oavsett humör liksom: http://open.spotify.com/user/bananfan/playlist/11zsnAJYG8jhpLK6qK9ZX5

Följande frågor svarar jag på för att vara plikttrogen. För dom här frågorna kommer från Patrik och Greg, som egentligen är samma person. Och jag tycker att det är kul och konstigt.

Vad söker du helst i en partner? Nyckelben som slutar med en knut mitt på axeln. Och hår som man kan fingra med hurlängesomhelst. Och skämt som får mig att skratta så mycket att jag inte ens bryr mig om att det låter förskräckligt. Fast det roligaste med denna frågan är formuleringen, kan man verkligen skriva sådär?

Vad är ditt favoritmotiv att rita? Fula barn och Bh:ar!

Jag fick för mig att rita. Igen. Och det blev en ful flicka (igen) som nog kommer bli klar så fort jag orkar gå fjorton trappsteg upp till mitt rum.

Och eftersom ingen har ställt frågan "vilken färg har din tandborste" ännu, bestämde jag mig för att flika in den ändå eftersom jag så gärna ville hylla far min som tydligen lagt ner sin själ i att hitta en ny tandborste till mig. Fin va?

Jag är så fruktansvärt trött att jag tror jag ska dö närsomhelst. Och tack o lov att det är fredag. Tacktacktack.

Jag gick ut en sväng.

Jo jag skulle ju visa dom där tatueringarna lite nogrannare. Och här har vi den ena (de andra två får vänta för hur jag än vrider och vänder på mig så kan jag inte ta en skaplig bild på dom själv).

Okej. Ni har säkert redan förstått att det är Robyn {klick!} som har formulerat meningen så fint, fast jag gör inte ont. Eller, jag gjorde ont. Jag gjorde så satans jävla ont under min sjukaste tid och från början ville jag göra en helt annan text som skulle skrivas när allting var slut. Men jag gjorde den mitt i allt ihop i stället, för att påminna om att varje hjärtslag ska ta mig ett steg framåt. Och så ska den berätta att jag varje sekund älskar min familj så fruktansvärt mycket att jag nästan spricker. För att dom hjälper mig och stöttar mig och fortsätter oavsett hur dumt jag beter mig och även om dom själv håller på att gå av. Och jag vet att lite bläck under huden inte är någon mirakelkur, men det känns tryggt att ha det där.

För att allt inte ska bli alldeles långrandigt betar jag av lite svar redan nu. Ni kan fortsätta ösa frågor över mig HÄR fram tills på måndag!

Hur ser ditt liv ut om fem år? Oj. Kluring. Om fem år är jaaaaag 22. Så jag antar att jag bara lever livet, är fattig och kanske pluggar lite.
Vilken är din favoritlåt? för tillfället, den här: http://open.spotify.com/track/2yiiqSUYIahPr6WI9z9TIG, och ibland denna: http://open.spotify.com/track/4DFMZUoz6TBh8JVqmw6Drv. tror jag.
Vad är det för tatueringar du har? det är tre fågelsiluetter på vänsterarmen, with every heartbeat under nyckelbenet och ett hjärta med banderroll och tre rosor på högra överarmen!
Vilken hårfärg önskar du att du hade (förutom den du har) Åh jag skulle hemskt gärna vilja vara supersuperljus. Typ SÅHÄR. 
kan du inte visa dina tatueringar närmare? Och vad de betyder? Du är väl 17, hur ser dina föräldrar på att du tatuerat dig? Jag kan absolut visa dom närmre. Inom kort kommer det upp ett inlägg, promise! Och ja, jag är 17! Pappa är själv tatuerad, så han har ingenting att säga till om, för det vore att kasta för många stenar i ett för litet glashus. Mor min tycker att rosorna är fina och texten är fin men fåglarna är fula.
Hur får du så fint ljus i dina bilder? Kan du visa lite mer hur du redigerar? :) Jag kan göra ett inlägg med min standardredigering! Stay tuned.
Har du någon pojkvän? Nähädu, ingen pojkvän här inte!
Vad är din finaste/favorit sak i garderoben, handväskan och skrivbordet?
Detta:

(jag äger ingen handväska, så örhänget och majblomman är plock från kånken)

Vad har du för kamera? Canon eos 1000D, och ett Sigma 50mm 1.4!
Har du utlänskt påbrå? Du är så otroligt vacker!! Men shit. Tack! Och nej, jag är svensk ända ut i fingertopparna.
Varför är du så cool? Hahaha, du kan va cool Emmy!
Vad ska du göra i sommar? Först och främst är det Siestafestivalen som gäller, den andra juni. Dagen innan tar min syster studenten, och resten får bli en överaskning.
Gillar du blommiga gardiner? Det beror ju på. Mina egna är blommiga, dock broderat på nåt vis. Min lillasysters är också blommiga och hur fina som helst, men jag skulle nog inte varit superförtjust i typ mörkgröna bomullsgardiner, även om dom vore blommiga.
Jag skulle vilja veta lite mer om dina tatueringar,varför du gjorde dom? Dom är så himla himla himla fina!!! Först och främst: Tack! Jag blir lika glad varje gång jag får höra sånt! Dom kom till av lite olika anledningar, vissa mer personliga än andra. Låt oss börja med fåglarna: den ena fågeln är till för att täcka en liten krumelur som jag själv tatuerade in i hemlighet hos en tatuerare jag praoade hos. För jag ville veta om det gjorde ont. När mamma upptäckte den, ett år senare, undrade hon varför jag hade ritat en snopp på armen. Och efter det kände jag att det var dags att åtgärda de där lilla misstaget, för om man kollade med lite fantasi så var det rätt likt en snopp. De andra fåglarna täcker små mörka märken (jag får ärr av exakt allt). De andra två är kärleksbrev till min familj, men jag tänkte att vi kan gå närmre in på det i ett annat inlägg!

Hon är så söt att jag dör.

Tja! Jag fick tillbaka min dator idag, och jag är typ den lyckligaste mannen på jorden fast i kvinnlig version. Men den är totalrensad och återställd och allt och det finns inte ens ett litet spår av Emilia kvar. Inga bilder, inga texter, ingenting (förutom den extremt snygga dubbelhäftande kuddgrejen jag satt över webbkameran vid ett mycket svagt tillfälle i mitt liv. Nä, jag är inte paranoid och jag tror inte att någon skulle hacka sig in på min cam och tjuvtitta på mig). 

Och fortsätt förresten att fråga på HÄR!

(pssst.. Patrik och Greg.. du vet att jag kan se att det är skickat från samma ip-adress va? hahahha, söt.)

Fortsätter med Helenebilder till ljudet av det här:
http://www.youtube.com/watch?v=VEZ-m61dBKY&feature=BFa&list=WL48A852EF53DB82DB&index=4&shuffle=330790

Ikväll redigerar jag bilder på världens finaste Helene. För vi fotade idag medan ösregnet hade uppehåll.

Imorse vaknade jag halv tio av att mamma och pappa och mina två minsta syskon skrattade i rummet precis under mitt. I säkert en halvtimme höll de på och jag trodde att de skulle gå av på mitten, så högt skattade dom. T-shirten jag drog på mig innan jag gick ner luktade pojkparfym. Och eftersom dagen börjat så fint, försökte jag mig på att städa mitt rum. Tänkte att det kanske skulle vara roligt, en så bra dag som den här. Det var inte roligt. Dock tycker jag att det är rätt så intressant hur mycket saker som får plats på mitt nattduksbord. Detta är bara en tredjedel:


(boken, boken!!! jag är kär i den.)

Förresten, det är ett gäng som önskat en sån där frågestund. Vetitusan om det är min grej, men det kanske vore nåt att slänga ihop när ni blivit 100 prenumeranter? Som för att fira. Va säger ni om det?

Jag har fått syn på så himlahimla mycket flickr-fint bara de senaste dagarna så jag kunde inte hålla mig för att visa:

1. Ania, 2. Untitled, 3. Untitled, 4. honey & jam tarts, 5. layers..., 6. chokolate, 7. Remember when you used to call me baby?, 8. Untitled, 9. Untitled, 10. Untitled, 11. bb 006, 12. day one hundred and thirty five, 13. thepassion10web, 14. Nouvelle plante au jardin des plantes, 15. MILES AWAY, 16. .., 17. Even in The Forest, You are sure to find SHADE, 18. those little things, 19. the most perfect place on earth, 20. Untitled

fjädrar att ha i örat och en prinsessa till mamma som är finare i verkligheten.

Ett fåtal väl valda ord HÄRIFRÅN:

♥ jag röstar på kastrull

♥ fantasi - fantastisk/fantastiskt. tänk dig att någon berättar för dig, att du finns i min fantasi. eller att du är fantastisk.

♥ Pojknamn, solklart, ordet, POJKNAMN!



♥ istället för att säga svettig( som är ett hyfsat äckligt ord..) så säger min familj skvettig. Skvettig tass. åh det låter så.. mysigt! eller skvettig bebis. mmm.

♥ Några av mina bästa ord är "rumpnisse", för det kan man säga lite när somhelst när man vill uttrycka en känsla, ungefär som "mupp" haha
sen är "himelens" och "väldans" väldigt bra. "kuckelura" roligt att sägs för det liksom studsar när man säger det!

♥ Kokong. Det är ett vackert ord.

Vid första anblick skulle man kunna tro att detta är ett helt vanligt barn. Om man däremot tar sig tid att studera detta barn ett tag eller två börjar frågetecken dyka upp. För hon hoppar mer än hon går, hon hänger mer i repen än hon gungar och får hon själv bestämma går hon utan kläder.  

Jag funderade och funderade och beslöt mig till sist för att låta skitungen själv besvara dessa frågetecken. 
"Är du människa eller apa?" frågade jag och fick ett nonchalant svar tillbaka: en flicka såklart!

Bra. Då har vi rätt ut det!

Påvägen hem från skolan slog det mig (än en gång) hur fina familjemedlemmar jag har. Så jag köpte med mig surdegsbröd från ett stenugnsbageri i stan för att fira. Och förresten så blommar våra äppleträd. Det är fint.

Arg. Det blir för mycket och för stort och alldeles för varmt och så svämmar allting över kanten. Vatten som bränns mot stekheta spisplattor och liksom försvinner i rum så tysta att frasandet fastnar i tapeterna. Vatten som aldrig kommer tillbaka och smattrande som aldrig glöms. Och i magen gör det ont. Och i halsen blir det för trångt för den där klumpen av ilska som fastnat sitter lik förbannat kvar bara för att blockera andningen. Andningen som redan är svår i varm luft, tung av vattenånga. Jag säger är du dum i hela jävla huvet eller och det kanske jag är väser han med sån där tonårsrökig röst med eftertryck på varje ord. Kokar över gör det en gång till och hade jag fått vara fem igen skulle jag kastat mig mot asfalten och skrikit, skrikitskrikitskrikit tills marken börjar rivas som grovkornigt sandpapper och tills rösten spricker av den där klumpen i halsen som fastnat för att jävlas. Sagt att du är inte klok och när i helvete ska du fatta då? Hoppats på ett svar att tro på. Men jag är sjutton och jag kan. Jag kan höra vatten fräta mot spisplattor utan att bryta ihop och jag kan andas sakta och ansträngt  en dag igenom. Få huvudvärk av spänningar i käkarna och fortsätta ändå. För aldrig någonsin kommer han fatta.

Enligt facebook är det negerbollens dag idag! (blablabla chokladboll, ändå en grym dag!). Och eftersom det är min tur att baka till kakonsdagen {remember?} tyckte jag att det passade fint att svänga ihop ett gäng.

Avis?

Du behöver:

1 barn, ca 10kg. 
välling
3st nappar. 
1st soffa. 
1 stor filt (går bra att ersätta med täcke)
film. 


Gör såhär:

1. tala om för barnet att en fantastisk filmupplevelse är på gång.
2. vira filten runt barnet, lägg ner i soffan och tillsätt napp. 
3. sätt igång en film på tv, gärna i stil med hitta nemo eller dora utforskaren. 
4. använd välling och resterande två nappar in case of emergency!

Vår bildlärare fick för sig en helkonstig idé om att vi skulle komplettera våra kroppsskulpturer med foton i svartvitt. Jag skulle gissa på att anledningen var att vi skulle kunna arbeta själva så att han kunde åka hem till sitt. However, här är jag i gråskala.

Jag hade tänkt göra ett-foto-i-timmen idag men hann inte långt innan allt blinkade rött och kameran sa till mig att byta bateri. En humla lyckades i alla fall fastna på bild.
So long!

weheartit

Nyfiken som få blir jag ju på vem sjutton ni är. Och eftersom jag inte är så förtjust i de klassiska var-bor-du-har-du-syskon-frågorna så tänkte jag att ni kunde få berätta era favoritord istället? 
Mina finaste är moln och på (för att munnen formas så sött när man uttalar det), lagom och pytte (för att det är ett par himla bra mått! går ihop med det mesta) och så pågasnöre (för att det låter gulligt helt enkelt).

 Så, Vilka är era favvisord?

En klasskamrat lurade i mig att spotifys nya gratisregler innebär att man får lyssna på samma låt max fem gånger om dagen. Chill dåju tänkte jag och satte denna på repeat. Tydligen så var det fem gånger i månaden, vilket innebär att låten (i sällskap med ett gäng andra) för tillfället lyser lila. Ibland är jag lycklig över den gamla hederliga tuben. Åh. Lyssna med mig?

Jag väcktes supertidigt av pappa och när jag insett att första lektionen var inställd var det försent att somna om.

Jag ritade aldrig färdigt den där rumpan. Istället tog jag mig tid att konstatera att man får va kär i vem man vill.

Litsen up; trettio nya bevakare (!!!), femtiosju gamla. Mormor och farfar och mamma o pappa och finfina små kompisar. Ni är så himla fina. Vet ni det? När ni säger att du är duktig Emilia, bra på att rita bra på foto och bra på det där med att skriva, då dör jag en smula inombords. Ingen död som är dålig, bara en smula av mig som blir sådär alldeles överbelastad med lycka och hemlighetsfullt fnitter att den liksom exploderar. Dör lite.

 Här är det banne mig livat! Åhej va de går bland kommentarer och besökare och allt vad det heter. En ypperlig födelsedagspresent enligt mig, och ni är ju hur söta som helst.

Update: många många som frågat vart tröjan kommer från. modekungen.se är svaret på det!

Det är ju inte så att man bara bestämmer sig en dag för att vända allt uppochner. Men kanske kan det vara tvärt om.

bild.

Lite på de här viset såg det ut tidigare idag när min sjuttonde födelsedag firades. Jag var glad och pappa var glad och det är coolt att fota korv bakom ryggen på folk.

Tja! Gårdagen var finast någonsin och morgondagen är min födelsedag. Idag käkas det äpple, snörvlas och hostas. För förkyld har jag gått och blivit men bryr mig gör jag icke! Jag tillbringar dagen utomhus, tar emot förtidiga gratulationer, grillar korv och kramar min syster för att hon är så jävla bra!

Här har ni lite fint att vila ögonen på:

1. [164/365] explored, 2. TOTM#3 - Invandrarna, 3. pelvis, 4. By the lake once again., 5. Red Skyful and her 17 year old mouth, 6. him.

Och om någon (mot förmodan) har missat: http://open.spotify.com/album/6RpMQwX9ulss1GYoWbXAAF