nollfemnolltvå - en bildblogg.

om fåglar på armen.

om emilia Permalink12

På min vänstra arm finns tre fåglar. Anledningen till den första fågeln, den som inte syns på bild, är rätt komisk. Jag berättade lite kort HÄR (allra längst ner). Det är en rätt utlämnande historia som hör till de andra två, och från början hade jag inte tänkt berätta. Men, kanskekanskekanske finns det nån som kan känna sig en smula lättad över att inte vara ensam. För det handlar inte om att vara emo eller dum i huvet eller ständigt på jakt efter uppmärksamhet. Det handlar bara om ett mindre bra sätt att hantera ångest på. Jag kommer nog ångra mig, det vet jag om, men jag skriver ändå.



Ni vet när man blir riktigt jävla förbannad och förtvivlad och helst vill skrika högt som tusan och slå nävarna i väggen och bara ta isönder hela världen? Jag tror ni vet. Och det är ju inget konstigt. För så mår vi alla nån gång och så är det att vara fjorton och femton och sexton och vi är bara olika bra på att hantera det. Jag råkar vara rätt så dålig på det men bättrar mig så gott jag kan.

I vilket fall som helst. Fåglarna täcker ärr. Ärr från mina naglar när jag blivit för arg och för rädd och alldeles för maktlös på samma gång och borrat ner fingrarna i skinnet för att bara få känna att jag lever. Och när den sen släpper den där paniken, och allt blir som vanligt och man undrar varför i helvete gjorde jag så för, då finns ärren redan där. Happ hopp himmel och pannkaka och mörka fula rivsår på armarna. Smällar man får ta och konsekvenser av eget handlande, jovisst. Men jag valde att dölja mina ärr för att inte ständigt påminnas och skämmas och hitta på historier om allt möjligt stup i ett. Typ, jag rev mig i en rosbuske och jag snubblade på asfalten och  jag puttades in i en tegelvägg och så blev det sådär. Och så vidare och så vidare ljugljugljug. Då har jag hellre lite fåglar.

 

(HÄR och HÄR läser ni om de andra tatueringarna, och med det anser jag uppdraget slutfört!)

just packin'

uncategorized Permalink0


Jag packar. För jag antar att jag inte kommer ha tid att göra det senare, (för jag går ju faktiskt i skolan och den första tar min syster studenten) och siesta börjar på torsdag. Jag är fenomenal på att packa med antingen förmycket eller förlite. Aldrig lagom. Denna gången satsar jag stenhårt på förmycket, och mamma har varit iväg och införskaffat ett helt överlevnadskit. Alla delar från kostcirkeln fick hon med hem, i konservformat. Inte illa va?

mamma ♥

om text. Permalink5

Jag tror ni vet redan att det är morsdag idag. Men jag skriver det ändå: det är morsdag idag!

 

Så jag passar på att berätta om den allra bästa mamman. Min:

Min mamma heter Jeanette. Hon är kort och mörkhårig och hennes ben är vita även under sommartid. Hon skrattar högt i telefon, hon skriver sina facebookuppdateringar på engelska och hon har följt hemska tv-serier såsom glamour och våra bästa år sen begynnelsens tider.  Hon tittar inte på prislapparna i affärer och fnissar alltid likadant på vägen ut och viskar ”vi säger ingenting till pappa” när summan blivit aningen för hög. Hon sjunger Carolas julsånger redan innan första advent och julklappar börjar hon titta på i augusti.  Hon gillar inte pizza ens litegrann och på datorn finns en smygfilmad video på henne när hon går mannekäng med dammsugaren och svassar runder värre än fjortistjejerna i åttan. Hon är totalknäpp för det mesta och ständigt helt jävla fantastisk.

I lågstadiet jobbade hon på min skola och alla barnen som gick i 1- eller 2 eller 3A hade haft henne som fröken i förskolan. Hon ritade clowner i fina färger som satt uppe runt speglarna på barntoaletterna i fleraflera år och ingen tröttnade på dem. Men när tuschen tillslut flutit ut av allt vatten som skvätts från kranen togs de ner och toaletterna blev så tråkiga att man hellre höll sig tills skolan var slut och man kunde få kissa hemma istället.


Ibland åt vi lunch tillsammans och jag kommer ihåg när vi satt ensamma kvar vid bordet en gång och när en pojke som gick min parallellklass skulle skrapa ner morötterna i slasken pekade hon och berättade för mig att honom skulle jag gifta mig med när jag blev stor, för han var både söt och snäll.

När 3A och 3B slogs ihop till årskurs fyra visste alla vem min mamma var och ingen var sen med att tala om hur snäll hon varit eller hur roliga små pyssel hon kommit på när det var för regningt för utedag.

 

Min mamma är min förebild och min idol och min hjälte och när jag blir stor vill jag bli precis så bra som hon. Hon är smart och klok och söt som få och antagligen var det tänkt ända från början att hon skulle bli en mamma. För hon kan allt en mamma borde och mer därtill. Hon bryr sig om alla och lyssnar på tjat hon hört tusen gånger utan att ens protestera en sekund. Hon är alltid först med att hjälpa små barn på köpcentret som tappat bort sina föräldrar och hon ställer upp för vår familj även om kroppen håller på att trilla av. Hon sitter på änden av min säng mitt i natten och tröstar och när hon säger att det blir bättre låter det inte alls så dumt som när alla andra vuxna säger samma sak och jag tror på henne för hon har alltid rätt.

 

Min mamma är den allra bästa mamman och för femtioelfte gången så älskar jag henne mest av allt.

Till top