Det är ju inte så att man bara bestämmer sig en dag för att vända allt uppochner. Men kanske kan det vara tvärt om.

bild.

Typ, "jag vaknade bara och kände att nu får det va nog, nu vill jag inte skada mig själv längre. För det tjänar inget till, för det ger fler minus än plus och det är inte ens kul".
Också slutar man. Där, den morgonen tar det slut. Ett stopp bara. På riktigt liksom. Man slutar jävlas med sig själv för roligt är det inte och nån nytta gör det inte i vilket fall som helst. Och i skolan känns allt bra för utomhus har sommaren kommit trots att det bara är april och man kan gå i shorts precis som alla andra. För att det liksom tagit stopp.  

Kanske kommer man falla tillbaka på riktigt nån gång. Antagligen faller man. Sjuinihelvetes långt.

Och kanske kommer det finnas kvar några av dom där dagarna, då man hellre ligger kvar i sängen med täcket över huvudet precis hela tiden utan att sova en endaste sekund. När man tänker allt är felfelfel och här under täcket stannar jag tills jag blir vuxen. Under täcket kan jag bo för här är det varmt och tryggt och litet och ingen kommer någonsin hitta hit och säga till att det är dags att gå upp. Det är dags att sluta med det där, dra nu av dig täcket nu och res på dig för helvete res dig upp! 

Kanske kommer några av dom dagarna när man går till skolan ändå. Man går till skolan bara för att man måste och bara för att mamma inte ska bli orolig och ledsen. När man sitter på mattelektionen och fyller i varannan kvadrat på ett rutat papper men egentligen vill man mest av allt skrika ut i rektorns högtalare att allt är felfelfel och det är därför jag är fnissig och det är därför jag är arg och det är därför jag aldrig kan hålla fötterna stilla på lektionerna efter lunch. Kan ni lämna mig ifred nån gång?

Jag vet inte vilka dagar som kommer. Men man kanske inte behöver veta. Det bästa man kan göra är kanske bara att låta aprilsolen värma benen på vägen till skolan. Skolan med dom finaste vännerna och dom gladaste skratten, som man går till för att man vill och inte för att man måste. Man kanske bara ska flyta med, för även om man kanske inte springer snabbast, hoppar högst eller stavar bäst på engelskan är man starkare än någon annan. För man har vänt ner och upp på saker som varit uppochner. Och det får räcka sålänge.

Det går bra nu.