Arg. Det blir för mycket och för stort och alldeles för varmt och så svämmar allting över kanten. Vatten som bränns mot stekheta spisplattor och liksom försvinner i rum så tysta att frasandet fastnar i tapeterna. Vatten som aldrig kommer tillbaka och smattrande som aldrig glöms. Och i magen gör det ont. Och i halsen blir det för trångt för den där klumpen av ilska som fastnat sitter lik förbannat kvar bara för att blockera andningen. Andningen som redan är svår i varm luft, tung av vattenånga. Jag säger är du dum i hela jävla huvet eller och det kanske jag är väser han med sån där tonårsrökig röst med eftertryck på varje ord. Kokar över gör det en gång till och hade jag fått vara fem igen skulle jag kastat mig mot asfalten och skrikit, skrikitskrikitskrikit tills marken börjar rivas som grovkornigt sandpapper och tills rösten spricker av den där klumpen i halsen som fastnat för att jävlas. Sagt att du är inte klok och när i helvete ska du fatta då? Hoppats på ett svar att tro på. Men jag är sjutton och jag kan. Jag kan höra vatten fräta mot spisplattor utan att bryta ihop och jag kan andas sakta och ansträngt  en dag igenom. Få huvudvärk av spänningar i käkarna och fortsätta ändå. För aldrig någonsin kommer han fatta.