Jag berättade ivrigt för mamma om boken vi läser på engelskan som är både rolig och söt och sorglig och hur-bra-som-helst på samma gång. Nån stans mitt i smeten stack jag iväg två sekunder för att sätta igång kaffe. Väl tillbaka på min berättartron brevid mamma fortsatte jag babbla, men avbröts rätt snart av ett enormt porlande från köket. Så jag sprang dit. Och möttes av en förfärligt rolig syn. För kaffekokaren jobbade på som tusan och kaffet forsade (utan överdrift....). Men självaste kannan stod några decimeter ifrån och bänkskivan liknade mer ett inomhusbad än en köksbänk.