Tja fellas! Idag är en bra dag. Och imorgon börjar jag tjugo över ett. Kalasbra.
Och bilden? Jo, det började med att ett gäng i klassen skulle ta bilder till polhemskolans nya katalog inför niornas gymnasieval. Men medan de andra hamnade på framsidan i ett Andy Warhol-inspirerat kollage, blev min bild upptyckt på hela förstasidan tillsammans med en text som säger att vi är alla olika, typ.
För nån vecka sen blev jag uppkallad på Lizettes rum. Hon ville visst ha fotot i två och enhalvmetersformat på gymnasiemässan. Och visst ser jag ut lite som Jhonny Bravo, men det gör inte så mycket.
Så, om någon av er går på Lunds gymnasiemässa i November, håll utkik efter Emilia i extremförstoring!

Igår väckte mamma mig med att öppna fönsterna och gorma fyfaan vilket äckligt rum! Lite bättre kändes det dock när Lykke, tre minuter senare kröp upp i min säng och viskade ååh, vilket fint rum Emilia!

Jag städade i alla fall rummet. Och rensade i lådor och klädde om min stol på köpet. Himla nöjd med skinn-idén, för jag kan vara någon av de klumpigaste i världen men det spelar ingen roll längre. För nästa gång jag spiller kaffe eller krossar en kolkrita på stolen kan jag bara torka av sitsen och pang poff, rent igen!

Och boken och brillorna och clementinerna är min tråksöndag i korthet. Plugg (aså, idé- och kulturhistoria. ta mig i brasan så tråkigt). Och mat då.


Blablabla over and out!

Detta var en rätt rolig rubrik faktiskt. För grejen är att jag använder inte så mycket smycken och när jag skulle skrapa ihop mina favvisar insåg jag hur sjukt mycket skit jag har hängandes på rummet. Halsband tillexempel. Tusen! Och jag använder inget. För jag råkar ha nack-komlex, löjligt va.

Här är i alla fall dom få jag hänger på mig då och då:

Översta raden från vänster: 1,2.Armband och armband som är obehagliga att ha på under kalla årstider, för det klumpar sig liksom under jackan. 3.En ring som man tar på genom dom två hålen (ser ni?), fast ingen fattar det och provar den alldeles fel, klagar på hur obekväm den är och hur svår den är att ta av. 4.Earcuff med döskalle, mest för att det är så hardcore. 5.Ring med typ, ristade mönster som folk tar för runor. Fin tycker jag.

På trappsteget under kan man se ett halsband faktiskt. Jag fick ingen rättvis bild på det men jag har det alltid i jackfickan eller virat runt armen, för jag har fått det av mamma och pappa i julklapp och det står våga på det. Och det behöver jag lite mer. Våga alltså.

Rad två, från vänster: 1.Uggleörhänge! Jag har tappat bort kompanjonen men det gör inte så mycket för jag trivs inte med hängande grejor i båda öronen. 2.Ett stelt armband som kostade en femma på loppis, även det knölar sig under jackan. Blä. 3.Mitt bästa örhänge som har silverfjädrar och dinglar så bra. 4.Earcuff som är ny och har en svart fjäder. Jag gillar den men det känns som om den skulle passat bättre på någon långhårig. Kanske. 5.En earcuff till. Jag hade en med en fjäder innan men den råkade ut för festernas underjävligaste otur och försvann. Så min nya har ett kors, även om jag ibland kan tänka att det är lite knäppt med icke-troende som trallar runder med kors här och var.

Och som summan av kardemumman kan vi väl då dra slutsatsen att jag inte är en guldtjej, och att jag gillar fjädrar och earcuffs men inte halsband. Och nu ska jag ta mig an min godispåse, woho!

Haha, variationen ♥

Idag gjorde jag frukostmackor lite som en pizza. Och kaffet var redan kokat när jag kom upp, för idag har vi byggarbetare som installerar en kamin på besök. Och ni vet ju hur kaffekrävande såna är. Byggare alltså.
Lykke hade trillat ner från trappan. Hela vägen uppifrån och ner, så hon var nog fortfarande lite i chocktillstånd under morgonens rutin-teve-tittande.
Så vi gick ut en sväng hon och jag. Till lekplatsen och inom skogen och sådär. Fint tycker jag med en höstdag utan ösregn. Mer sånt, tack!

Det känns liksom inte rättvist att ta ett tusen bilder utan att blogga om det. Handikapp av nåt slag.
Vi hade i alla fall Pexfest igen och alla grupper var utklädda till olika länder. Vi var Indien, vilket passade fint eftersom Ellekaris mamma bodde där ett tag och fick med sig lite indiska klänningar och tyger hem. 

I bakgrunden står Sverige, Björn Borg alltså. Och killen längst fram, ingen aning, Usa Texas kanske?
Mexico!

Ett afrikanskt vilddjur och en tjej från Hawaii och ungefär så såg det ut överallt igår, hela kvällen hela natten hela tiden.

Lykke och jag tog en sväng till skogen för att plocka löv som mamma ska binda en krans av. Det var det perfektaste höstvädret ute och jag är nöjd.

Usch jag är så insptrationslös. motivationslös. på gränsen till medvetslös.

Detta är veckans torsdagsbild. Temat var rosa bandet, och med lite fantasi kanske man förstår min tanke. Eller inte alls. HÄR bloggar Emilia, och HÄR bloggar Sara, som också postar torsdagsbilder! Ta en titt.

PATRIK! Du som kommenterade denna och undrade om den var till salu, Javisst! mejla mig på emiliawesterstrom@hotmail.com så diskuterar vi!

”Skriv om nåt roligt”.

Ni var några stycken som tyckte så och genast tänkte jag på den gången för kanske, fyra, fem år sen när pappa var på kurs utomlands med jobbet, och vi där hemma skulle äta pannkakor till middag.

Några år senare skulle bordsgaveln vara Lykkes plats men hon fanns inte då så mamma satt där istället. Och jag vet inte riktigt varför, kanske för att det liksom fanns begränsat antal pannkakor till var och en, och mamma kanske kände att det var hennes plikt att hålla reda på vem som åt vad, så att rätt blev rätt. Jag minns inte riktigt men i vilket fall som helst så var det mamma på kortsidan med pannkakorna upplastade på ett fat framför sig, Love i kökssoffan och jag, Hannes och Hanna, i precis den ordningen, mitt emot. Telefonen ringde. Och Hannes svarade. Han var inte så mycket för det där med telefon då, han var liksom lite obekväm med det mesta och han svarade bara ja, nä, ja, ja och vänta lite, prata med mamma. Och mellan hans ja och nä frågade Hanna efter mer, och upp med tallriken ropade mamma. Så tallriken for upp som ett tennisracket på andra änden och mamma laddade stekspaden med pannkakor. Siktade. Böjde tillbaka. Det är till dig sa Hannes och sträckte sig framåt för att räcka luren precis i samma veva som mamma släppte ena handen från stekspaden och sköt iväg pannkakan som inte alls landade på Hannas tallrik utan precis i ansiktet på Hannes, som satt som förstelnad medans middagen sakta gled ner från hans kind.

Idag fyller min mamma fyrtiofyra, och om det stämmer det där med att ett skratt förlänger livet, så är min mamma bara barnet. För efter den middagen kommer vi aldrig dö hon och jag. Och inte heller resten av familjen. Det var så himla kul.

Jag har varit himla upptagen hela helgen, för fredagen var en sjukdag och lördag och söndag var kalasdagar och bra sådana dessutom. Idag har vi varit lediga från skolan nämligen, och då får man festa till det på söndagar också.

Det dyker upp bilder imorgon. Tills dess får ni njuta av detta; Axel och jag innan söndagens skoj.