Denna var så himla svår. För jag har ingen aning. Jag skulle vilja göra så himla mycket som absolut inte skulle rymmas under en enda timme. För jag är bara sjutton och livet har knappt börjat då och jag har så himla mycket kvar att göra. Jag skulle vilja resa lite för att jag aldrig gjort det, runt hela världen ungefär och hem igen. Och jag skulle vilja ta studenten på min skola och se Lykkes första skolavslutning på sin. Köpa massa balla saker som jag alltid önskat men aldrig köpt för att det bara är onödigt i slutändan. Bli filmkär och filmsnygg och gärna sådär filmrolig.

Jag skulle vilja flytta hemifrån för att se hur det känns. Bo SÅHÄR som en prinsessa och äta SÅHÄR som en annan. Och må SÅHÄR under tiden.

Fast på riktigt tror jag att jag skulle vilja vara hemma. Och det skulle få vara mörkt ute och vi skulle ha tända ljus i takkronan och på bordet och eld i vår nya kamin och alla hundarna skulle få vara i vardagsrummet och bli klappade tills allas fingertoppar började sticka. Och ingen skulle vara ledsen, bara glada för att vi haft så bra så länge tillsammans. Vi skulle sitta i soffan hela familjen och kolla på en dålig film. Liksom inte allt för bra för då får man inte prata under tiden och jag skulle vilja prata jättemycket. Genom hela filmen ungefär. Mamma skulle hälla upp massor av lösgodis på ett fat och plocka undan det tio minuter senare bara för att småsyskonen äter för fort och för mycket och skulle fått alldeles ont i magen annars. Och jag skulle låta pappa snuffsa mig i nacken trots att skägget får mitt skinn att klia. Skratta högt och länge och göra nyponsoppa som måste svalna i en evighet innan den blir drickfärdig. Pussa på min mamma och på min lillasyster och säga till Hanna att hon är det bästa lyckopillret. Och förhoppningsvis skulle jag bara tagit en liten tupplur efter en timme och fått vakna upp till samma underbara igen. För alltså, sjutton, vi skulle inte ens behöva tänka såhär.