Nah, ni verkade inte bli så nyfikna på Göteborgsturen. Men Hanna ville se bilderna och jag är ledsen för att jag tappat två prenumeranter så jag skiter i vad ni tycker och visar ändå. Här har ni.
Okej, det började halv åtta på morgonen vilket var tre timmar efter att jag lagt mig ner i sängen för en god natts sömn. Jag såg helt okej ut i föregående kvälls smink, hoppade i ett par brallor och satte mig i bilen. Somnade och vaknade lagom till frukost i Laholm, tror jag det var i alla fall.
Sen åkte vi till Elin för hon ska flytta ner till oss och behövde hjälp. Efter packandet fikade vi igen. För man måste.
puss.
Vi köpte bästavännerarmband, och att göra den sista bilden svartvit var himla korkat, vid närmare eftertanke sådär. Sen åkte vi och hämtade Elins kamera som hon glömt på en fest för ett par månader sen.
Mer mat, i kungsportsparken. Vi hade köpt med världens största sallader- en med kyckling och nudlar och en med quinoa och räkor och fetaost och den var godast. Jag somnade av matkoma efteråt och blev solbränd på den ena armen, och randig av gräset på den andra.
Och så mötte vi upp Eddie. Eddie är Hannas och Elins nya vän som dom raggade upp förra veckan på Carlings. Han va bra och detta är den enda acceptabla bilden på honom. Hej Eddie!
Och det var alles. Vid åtta eller nio eller något sånt fick vi bege oss. Jag sov hela vägen hem och snipp snapp snut så va äventyret slut!
Den supervarmaste tisdagen på hela året och jag var inte ens sugen på godis. Istället snacksade jag på vatten och vattenmelon under den milslånga grafiklektionen. Det kändes hälsosamt och gott. På onsdagen tog jag ingen bild och på torsdagsmorgonen började jag packa Londonväskan (ja, jag inser vilken stor grej jag gör av den trippen men ni vill ju veta!!!). I London instagrammade jag inte heller för jag vågade inte ens lita på free Wi-fi-skyltarna. Bara ett sms kostade ju tusen spänn och usch, jag vågar inte ens tänka på internetkostnaderna. Väl hemma laddade jag i alla fall upp en bild på fiskpedikyren för det va asballt.
Jag och pluttiman. "Kinderna...." kommenterade någon och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Själv tycker jag att han är den sötaste bebisen i världen och min teori om kinderna lyder som följer: han (hen, haha) hamstrar sin välling. För han är en rackare på att kräkas, så det kanske är så att han sparar vällingen i kinderna, och sen när han skrattar eller glömmer bort sig litegrann, så rinner det ut och då ser det ut som om han kräker. Kan va så!
I mitten är telefonkladd som jag fortsatte fylla i svart. Det blir fulare och fulare för varje gång jag ser på det men med min ritkramp är allt nerklottrat success. Och strumporna i slutet är nya och långa.
En bild på Maria med en miniminiminimjölk, inte mini som i svensk mini för all mjölk där va typ grädde med hälsosammare etikett (inte riktigt men ångesten knackade på dörren där). Anledningen till mjölkbilden är förresten att min vän Fanny jämt frågar sig varför mjölk inte finns typ på burk, och detta är ju nästan samma.
I mitten ser ni en halv garderob, lite läxor, kuddar och väskor, och under allt det där finns mitt golv. Tänkte städa skrev jag och visst städade jag! Skulle nog behöva tänka den tanken igen. Sista bilden är på mig. I bilen. Påväg till Göteborg igår. Jag är nästan lite som Kissie känner jag, skriver hemlisar och sneak peaks hela tiden för att ni ska bli nyfikna. Funkar det?
Hej grabbar! Jag drömde att någon hackade min blogg. Tog bort fyrahundra prenumeranter och började skriva om hästar och förskolor i Danmark. Vaknade svettig på grund av en blandning mellan rädsla och värmeslag då jag hade mjukisbyxor och stickad ylletröja på under duntäcket.
Jag har i alla fall goda anledningar till blogguppehållet som råkade ta plats under helgen, mer om det senare för nu ska vi ta en titt på första Londondagen. Lite mer i detalj:
Vi började helt enkelt med att äta frukost på vårt hostel. Jag hade kameran med mig men valde att inte fota den dystra måltiden. Man fick vitt rostat bröd med gul eller röd sylt på. Om man ville kunde man ta cornflakes med fyraprocentig mjölk, och te på den. Sen var det slut liksom och det var högljutt och svettigt och väggarna var orange precis som belysningen. Vi sa ungefär ingenting under maten och sen klädde vi oss för Oxford street. Moa var i skolan ett par timmar först och Maria var bombsäker att hon kunde hitta med hjälp av kartan från tunnelbanan. Det gick sådär. Vi gick rätt men det tog en hejdundrans tid och det hela slutade med att vi hoppade på tuben och åkte resten av biten.
Efter att ha strosat runt på halva femvåningstopshop gav Frida och Linda upp och begav sig till Starbucks för en mer vettig frukost. Vi andra hängde på efter att ha ruinerat oss själa redan i första affären. (Om ni inte har varit på topshop i London kan jag minsann tala om att det fanns allt. ALLT. Det vanliga som man hittar på hemsidan blandat med vintage och remakes och cupcakes och godis i glasburkar och tusen märken på väskor och skor. Shoppinghimlen. Och om ni inte ätit på starbucks kan jag meddela att det visst är supergott kaffe där.)
Och av anledning av shoppingkoma, fotvärk och brist på lediga händer tog jag knappt några bilder på stan. Det är lite tråkigt nu i efterhand, men också en bra anledning för mig att dra dit igen, dokumenterandet är halva grejen ju.
Maria och jag köpte i alla fall engångskameror i en souvenirbutik med jobbig säljare, en sån där som sprang efter ut på gatan för att informera oss om sänkta priser och två för en fastän vi var nöjda och påväg där ifrån.
Jag har inte framkallat min än men antar att hälften av bilderna kommer ha ett finger i hörnet. Blandat med turistbilder av uppradade flickor framför röda telefonkioskar. Brava.
På sista bilden syns Johanna, färdighandlad för dagen.
Så stack vi hem till vårt skruttna rum för inomhuspicknick och utsiktsspanande.
. Det tog oss ungefär en halvtimme att med hjälp av nyckelknippor och pincetter öppna vinflaskornas förbannade korkidioter och sen åt vi med händerna tills det inte fick plats en vindruva till. Efteråt gjorde vi oss redo för kvällen, vi skulle till dstrkt med Moas klasskompisar och Hugo Rosas och hans flickvän.
Det har jag inga bilder från heller för jag kände att min kamera var tryggare hemma. Snodde en starstruckbild från Hugo för att sammanfatta. Det var Moas vän Linn, sidecuttjejen i mitten som svarade på Hugos partyefterlysning. Hon har koll på klubbarna i London och promotar för Ace of Clubs om jag förstod det hela rätt. Jag skrattade mig igenom kvällen och låtsades att jag inte kunde engelska när läskiga män närmade sig. Skämde ut mig framför soffan med kickassmodeller och skrattade lite till. Det var bra. (Och tack till er tjejer för kvällen också, såhär tusen år i efterhand.)
Och denna snodde jag från Ace of Clubs facebooksida mest för att avrunda inlägget och hela faktatexten. Puss.
Jag vet att många av er uppskattade min förra samling av DIYprojekt. Och jag hittar ju massa kul själv under tiden jag letar, kanon! Här kommer tre till:
Washitapen som exploderat lite, HÄR finns tips om hur man använder den på pärmar eller skissböcker kanske.
HÄR hittar man enkla knep för att förnya sånadär kompisarmband, himla fint ändå tycker jag. Och speciellt till brunbränd hy.
Kanske världens enklaste kjol, utan ett endaste stygn. HÄR visar Kinsey.
Min första fika på starbucks, kaffet har nog faktiskt rättighet till hypen.
Fiskpedikyr!!!
Jag kan inte bestämma mig för hur jag ska sammanfatta min Londonhelg. I bildbomber som den här eller superdetaljerade texter och beskrivningar för vart foto. Och ska jag visa vad jag köpt och ätit och vill ni se alla "här står vi framför en röd telefonkiosk, smile!"-bilder?
Eller såhär. Då skulle jag svimmat och haft sommar året runt.
Hur många piercingar har du? & vart?
Jag har en. i överläppen. Annars tre i öronen om det räknas.
Dina syskon som är adopterade(?) är de helsvenska eller adopterade från andra länder?
Mina syskon, utom Hanna, är fosterbarn och alltså inte adopterade. Hannes biologiska föräldrar är Libaneser och Lykke har ett danskt efternamn, mer utlänska än så är de inte nån av dom.
Hoppas du hade det bra i London! Här kommer ett gäng frågor: Vad tycker du är värst här i världen?
Det var bäst, jag kunde inte hålla mig för skratt för jag var så lycklig jämt. Värst är barn som föds i krigsländer och växer upp med hat.
Vad du skulle vilja bli grym på?
Ett instrument, typ vilket som, eller typ att måla med olja, eller gymnastik eller vad som helst som är coolt.
Hur ser det ut där du bor, huset, rummet, gatan, köket?
Verkligen superjobbigt detta, för för bara ett litet tag sen fotade jagi hela huset eftersom någon undrat förr. Nu hittar jag inte bilderna. Men det är i allmänhet vitt eller pastelligt, med ljus och blommor och nappar överallt, jag får ta nya foton helt enkelt. Här är i alla fall en bild på hur det ser ut när man går in på mitt rum:
Om du fick välja att flytta vart som helst i världen - vart skulle du bo då?
Alltså, efter Londonresan har jag bestämt mig. Det är där jag ska bo.
Om du fick resa vart du ville i hela världen, vart skulle du resa då?
Till Japan kanske, eller New York eller Australien. Något med superkontraster till vårt avlånga land.
Dricker du direkt ur mjölkpaketet?
Det kan jag tyvärr inte svara på eftersom pappa är en frekvent bloggläsare. Eh.
Choklad eller smågodis?
Att ens behöva fråga – choklad såklart!!!
Vad använder du för smink?
Standard är concealer från makeup store, isadora eyeliner och Hm’s nittonkronors ögonbrynspenna som är bäst. Mascara, rouge och solpuder och så varierar efter vad som är billigast och mest på reklam, jag är inte så bra på smink. En video om hur det kan gå till:
Hur har dina föräldrar reagerat på dina tatueringar och piercingar? Berättade du innan du skulle göra dem eller överraskade du dem?
Lite olika. Den första – fåglarna, va mamma lite tveksam till först. Fast det kändes viktigt för mig då och jag tror att hon förstod. Nu tycker hon att det spelar mindre roll, det är jag som får skämmas om det blir fult säger hon. Pappa är själv tatuerad och har inte så mycket att säga till om liksom. De visste om alla, även om jag berättade om körsbäret en timme innan på facebook, och om piercingen någon dag innan vid middagsbordet.
Drömtatuering?
Kan knappt bestämma mig. För tillfället är jag mest inne på en sån ram på sidan av låret, fast med en hemlis i. Eller en chestpice med krimskrams men jag undrar hur det ska gå ihop med heartbeattexten. Det blir ingen ny innan jag är helt hundra i alla fall.
Lite rött mycket brunt, blond och nu med det lila. Kolla HÄR!
vad gör dig gladast av ALLT?
När det blir sommar på riktigt och när man umgås med folk man känner så bra att man blir glad i hela kroppen även om man bara kollar något kasst tvprogram.
Varför vill du efterlikna personer som du ser på massa tumblrs? sjukt mainstream blir det bara. du är skit snygg, ser även att du är på på måla/rita så just be yourself förresten när du kommer hem skulle jag vilja att du kommer till mig och så kan vi prata lite över en Blunt/joint, det blir mysigt. Puss
Hej jag tycker att du är skum och obehaglig. Jag klär mig så som jag tycker är fint och obviously tycker jag om samma som vissa på tumblr, svårare än så är det inte. Möjligt att det är mainstream på internet, i min by känns jeans och munkjacka vanligare, om det spelar någon roll. Tack för komplimangerna och nej tack men aldrig i livet.
Vilken av dina tatueringar tycker du gjorde ondast att göra?
Hjärtat och rosorna på överarmen, lite för att den tog lång tid och för att det kändes som om inälvorna drogs ut ur porerna när det närmade sig armhålan.
Vill du jobba som tatuerare senare eller är det bara en "hobby"?
Just nu skulle jag vilja jobba som tatuerare, borde ta tag i det där.
Detta är en uppdatering mest för att säga att jag lever. Vi går in på Lononlivet i detalj lite senare hade jag tänkt. Smakprov:
En Frida och en Moa med champinjoner i handen. Lite smygande kanske för vi skulle käka men man fick inte ha mat på rummet och dessutom delade vi med två spanjorer som helst inte fick komma in.
Såhär blev det i alla fall. Och det var svinbra.
Och välbehövligt för vi hade utfört en sjutimmars shoppingrunda precis innan och precis efter skulle vi festa loss. Partaja liksom. Ni får resten senare.
Sådär ja, jag tänkte att medans jag är i London så kan vi köra en klassisk frågerunda här inne. Fråga viktiga eller oviktiga saker tills jag kommer hem så sammanställer jag svaren i ett inlägg senare. Lite som ett 118100 om mig bara.
Det här med att packa. Hur gör man egentligen? Det är supersvårt, vad ska man ha med sig, hur många av var sort och hur mycket är tjugo kilo? Jag har försökt lägga ihop lite kläder som kan passa lite oavsett hur varmt det blir, men, lättare sagt än gjort liksom. Lösningen kan vara att packa aslite, och köpa resten på plats men åh jag vet inte. Förstår ni hur stor grej detta är för mig, haha. Jag ska utomlands, jag som rest en gång förut och aldrig mer. Det.är.så.coolt.
Nu hade jag tänkt ta mig århundradets dusch, världens kopp kaffe och en googlerunda om socialpsykologi. Så ni vet.
Ibland hatar jag internet, som nu tillexempel. Jag har, för typ andra gången i mitt liv, tagit beslutet att bita i det sura äpplet - panikplugga nivet. Trofan att internethelvetet ska jävlas och stoppas och hej-och-hå-vad-mycket-roligare-facebook-är-än-psykologi. Här är i alla fall en vecka på insta:
Som startade med grupptryck. Om alla andra fotar rosa körsbärsträd måste jag också göra det ungefär, och lite för att det är fint. I mitten är min catwalkutstyrsel, för hårvisningen som jag blev indragen i på en halvtimmesvarsel. Jag var klädd i underkläder, och den där, brynjan. Som om någon skulle hänga upp mig i kedjor eller nåt fast jag blev bara klippt på scen och sen fick jag gå fram och tillbaka lite och posa och le. Polisongen rök. Som.ni.kanske.ser.
Metro hade en hemsk rubrik som avslöjade en ännu hemskare marknad av pulveriserade kinabebisar i kapselformat. Idioterna tänkte att det skulle bota sjukdomar och så, jag tänker att de borde ta tag i sina egna sjukheter innan de startar något sånt. På onsdagen la jag mig på golvet och ritade för att inte glömma bort hur det känns, det var himla länge sen sist. En Kissie blev det, det vet ni ju. Och förresten har ni rätt på den andra misslyckade också, Rihanna skulle det föreställa!
Sedan vankades revy på Lunds stadsteater, jag var tråkigt klädd och behövde äckligt nog bättra på ögonbynen inne på tågtoaletten. På morgonen efter fick jag en gratiskonsert i sovrummet, Lykkes kamerastativsversion av denna: Fun. – We Are Young - feat. Janelle Monáe. Och på fredagen gjorde jag laserbehandlingen också, det ser mycket bättre ut nu. Lovande.
Här är mitt blåmärke på låret. Det är från mitt skateboardförsök och har fortfarande inte försvunnit ordentligt, vilket är hemskt för det ser ut som om jag blir slagen hemma och det blir jag inte tack gode gud för det. Nagellacket är det jag köpte igår (jag skriver alltid "naggellack", fattar inte varför, hemsktttt) och texten om Hye Oh är från dagens metro, askul tycker jag för om man tillexempel läser upp klasslistan så står efternamnen först och då blir han Oh Hye, typ, oh yeah. You get it. Godnatt!
Vi fyra tjejer i familjen åkte iväg för en sväng shopping, mest till lilleman och Lykke, men lite till mig med för jag hade svårt att lämna plånboken hemma. Jag köpte det på bilden utom väskan som är gammal och traderaköpt. Skorna är från Lindex av alla ställetn, precis som spetsklänningen och scarfen som är från deras barnavdelning. Det är himla bra att vara kort ibland, för allt är mycket billigare om det står kids på lappen. Scarfen är en sån man kan ha i håret och den är supersmart för innuti finns någon mjuk sorts ståltråd så att ändarna slipper stå upp som kaninöron tillexempel.
Neccesären är från HM och blev inhanlad i Londonsyfte såklart, eftersom min andra är stor och smutsig med snobben på. Och nagellacket, har jag sagt att jag gillar IsaDoras lack? Annars säger jag det nu.
Och detta var min frukost igår. Det är havregrynsgröt med kanel och linfrön, toppat med päron och valnötter. Soyamjölk till det för att den är så söt och sliskigt god. På kvällen rostade jag min egen müsli på havregryn, dinkelflingor, solros- och linfrön, cashew- hassel- och valnötter. Och russin såklart. För müsli utan russin är hemskt tråkigt och fel. Ett tips för hemmagjord müsli är en liten mängd sirap utblandat med en liten, men större mängd vatten. Man bara blandar i det i allt innan det åker i ugnen, så blir det lite sött för oss som gillar det, och dessutom klumpar det ihop sig här och var (vilket lät svinäckligt men jag tycker att det är det bästa).
Jag tänkte att jag skulle göra en till gissa-kändisen-bild. Lite för att jag ritar så sällan att jag håller på att glömma bort hur man gör, och lite för att den förra var så lätt och ni verkade tycka att det var kul. Trettiotvå kommentarer är nästan trettiotvå mer än i vanliga fall och det är himla skoj. I alla fall. Något gick snett, Lykke tog en penna och kladdade färgglatt och när jag skulle rädda det tog min promarker slut och allt blev kaos och kalabalik och jag fick börja om på nytt. Men ni kanske ser ändå, eller vågar gissa oavsett?
Ni skriver att det är starkt och modigt av mig att visa mitt fläckiga ansikte fastän man knappt gör så bland bloggare. Och det är fint. Så himla fint att ni skriver så men jag undrar om ni har rätt. För det är himla enkelt att klaga på sig själv och vi är generellt duktiga på att göra det inför andra. Det är inte modigt, det är vardag. En enkel rutin ungefär.
Ni vet i omklädningsrummet tillexempel där alla flickor är precis lika bra men jämt påpekar att näsan är förstor och jämt glömmer att det inte spelar någon roll. Eller låren är stora och rumpan är platt och musklerna i armarna går inte att hitta.
Jag tror att det är modigare att vara tvärtom. Här har ni fem saker som är fina på mig:
♥ mitt hår när det är nyfärgat och superlila.
♥ min mun. För att den är en jäkel på att snacka och för att formen är fin. Och för att överläppen ibland ser större ut än underläppen på grund av mitt överbett.
♥ tatueringen som jag gjort helt själv och ändå får komplimanger och så.
♥ mina nyckelben.
♥ färgen på mina ögon fastän jag ibland kallar den kobajsbrun.
Jag har vunnit en väska. Jag som aldrig vunnit något förut. Det är Paulina på hailie.se som syr dom alldeles själv bland klänningar och fransjackor och annat fint. Den bruna är min om några dagar och jag är himla glad. HÄR kommer ni till hennes kreativitetkategori om ni är sugna på en egen. Tipstips!
Det är såhär jag ser ut. Dare to be different kommenterate Therese och tja, sant, tänkte jag och här har ni mig. Framifrån dock, hemskheterna sitter på kinderna. Detta är liksom en del av proccessen, att det efter varje behandling blommar upp extra, för att minska tillslut. Jag tror det blir bra. Tills dess stannar jag innomhus.
Tänkte på torsdagsbilden också, det gick ju för enkelt, ni behöver större utmaningar. Det var Kissie såklart och alla trettio gissade rätt. Här:
Jag är fläckig. Dalmatinerfläckig. Jag skulle vilja visa er men i bloggvärlden gör man inte sånt. Här döljer man det fula och får andra att tro att det mest glamourösa livet är ens eget. Hela mitt ansikte svider och bränns, som om jag lagt huvudet på en het spisplatta ungefär och paniken kryper i fingertopparna när det inte kan stoppas. Jag har gjort ytterligare en behandling mot pigmentförändringar. Och det gör ont.
Vad hände med förra veckans torsdagstema? Hm. Ingen aning. Ingen kom fram till något tema och ingen undrade varför, jag tror att vi var valborgiserade och tröttifierade. Denna veckan bestämde Caty, "en karikatyr av en kändis, låt läsarna gissa vem det är" skrev hon.
Detta ritade jag igårkväll, kanske inte superöverdrivet karikatyrlikt, men. Ändå, cartoonifierat. Gissa på nu, blir det rätt får ni er en länk! Vem är det vem är det vem är det?
Här är den! Den efterlängtade bilden på min lila lugg! Yess! Och så har jag blivit klippt såklart. Uppe på en scen av en frisör som nominerats till årets frisör 2012, efter att ha vunnit sm och em och kommit trea i vm, för att vara mer exakt. Det syns dock inte så mycket på denna bilden, för frisyren han ville göra hade jag nästan redan, utom assymetriska bitar i nacken och över körsbärsörat. Det blev tjusigt i alla fall tycker jag.
Och som tack eller så fick jag hem hårprodukter som doftar super. Vaxet i den fyrkantiga burken tillexempel, luktar exakt so päronsplit! Och jag som inte ens gillar päronsplit är överlycklig över att få dofta glass istället för urbanwaxets knepiga lukt.
Om ni kollar lite i min ätbart-kategori, förstår ni kanske min inrutade morgonrutin. Vi snackar kaffe, knäckebröd, skinka och gurka. Plus minus någon enstaka detalj. Och vi är några stycken som vet hur enkelt det är att köra fast, gå för mycket på rutin, dö om knäckebrödet är slut och rutinen bryts. Därför startar jag här med the ultimate breakfast challenge!!! Jag mjukstartar, för jag vet hur dålig jag är på att hålla löften (och jag vet hur pappa kommer tycka att jag är töntig med mitt frukostfotograferande) - fem asbra asvarierade asgoda frukostar innan juni knackar på dörren. Någon som är på?
nr. 1 knäckebröd med kalkon och skinka (måste vara tillåtet en gång..), vaniljyoghurt, äpple och linfrön.
Idag blev jag akutinkallad som hårmodell på en visning, kunde inte blogga eller så men här är min instagramvecka. Vad tror ni, vore det smartare med instagrammånader istället? Eller?
I tisdags firade jag min födelsedag, som ni säkert vet vid detta laget. Mina presenter fick ni dock inte se då, eftersom de kändes lite sådär orelevanta. Alla pengar skulle sparas men jag har redan råkat använda upp litegrann. Jag tror att de helt enkelt får växlas i veckan så att jag inte har något annat val än att spara. Ölen står på skrivbordet fortfarande och väntar på att jag ska bli mogen nog att tycka om den.
Och på onsdagen åkte vi till Danmark med klassen, till Louisiana. Det bästa va vädret och matsäcken såklart, för all mat man packar med själv som picknick smakar bäst. Oavsett sort. Jag hade med mig klassikern pastasallad och päronmer, och ett kexchoklad som jag fick av mig själv i födelsedagspresent på pressbyrån. På bussen hem somnade jag och vaknade av att Fanny tagit upp mikrofonen för att be alla sjunga för mig. Främre och bakre delen av bussen sjöng olika versioner i en salig blandning men det är tanken som räknas och den va fin. Dagen efter hade jag shorts i skolan för att ta vara på solen för smhi menade att helgen skulle bli kall.
Sen var det den där biten med skateboarden igen. Det gick dåligt. Jag fick blåmärken. En tolvårig pojke i byn var grym och jag kände mig ännu sämre. You get it, right.
Och på fredagen fick jag brev från sparbanken, det var dags för mig att ta ansvar för min egen ekonomi och allt artonårsskoj kändes plötsligt inte så skoj längre, mer vuxet och moget och så. På kvällen innan kristianstadsincidenten var Hanna och jag på dansuppvisning med vår kusin Nellie, det var fint och bra och jag grät nästan vid nåt tillfälle. Fin är också eftersläntarkommentaren jag fick på det HÄR inlägget, läs:
"den finaste killen jag vet frågade mig om jag ville sitta med han på lektionen i fredags. jag ville så gärna skrika "ja det är klart!" men han log så fint och försiktigt så jag fick inte fram ett ord. istället gick jag bara mot stolen längst bak i klassrummet. Jag såg i ögonvrån att han följde efter och gud vad det kändes bra. ännu bättre blev det när vår gråhåriga lärare sa att vi skulle titta på en film om kärlek och han frågade om jag inte kunde flytta närmare så han kunde ha sina ben i mitt knä. Hoppas jag inte drömmer tänkte jag o flyttade närmare"
Jag tror, att om man skulle gjort någon slags statistik över vilka meningar som skrivs oftast på min blogg, skulle "förlåt för min dåliga uppdatering" garanterat ligga i topp. Jag skulle behöva sluta skolan, pensionera mig och klistra fast en dator i min hand för att kunna uppdatera så flitigt som ni. I alla fall, här är några viktigheter som kan vara bra att va medveten om:
Jag har fått lägga i mer färg idag. Den försvinner innan jag hinner visa er ens, skitkass. Vill ni hemskt gärna se innan ni går och lägger er kan ni kolla HÄR på copygram, instagram på internet alltså. Nu är det i alla fall lila igen, så får vi se hur länge det håller denna gången.
Jo, sen har jag ju fått för mig att lära mig åka skateboard. Och Hanna åker inlines i rampen, det är mest därav bilden på mig (och kanske lite för att om jag skulle visat er mig på en bräda skulle ni dött av skratt, vi snackar stel som en pinne, armarna utåt som ett flygplan och knäna låsta i någon bajsnödig position.) Om ni tänker er den HÄR bilden på mitt ben, och dubblar antalet blåmärken, så förstår ni hur jag ser ut, efter kanske totalt två timmars övande.
Vad som hände igår? Jo, mamma skulle sätta över studiebidraget på mitt konto men ve och fasa, jag är arton och mamma har ingen tillgång till mina pengar. Jag fick i ren panik göra en beställning från Romwe. Och sen for Hanna och jag iväg på dansuppvisning med vår kusin, fint som snus men stressigt påvägen hem. För jag fick sms från Olle att vi skulle släppa loss. Jag behövde inte visa leg och blev besviken. Men det var super ändå för jag gillar att umgås med dom grabbarna.
På tåget hem somnade jag. Vaknade av en röst som sa att det är nog bäst att du går av nu, detta är tågets slutstation, Kristianstad. Nästa tåg hem skulle gå sex minuter över sex, och med resetid på det skulle jag varit hemma drygt sju. Stationshuset var stängt och jag var kall. Fick sitta i smyg på ett tåg som städades. Med släkta lampor och nedrullade gardiner så att ingen skulle se mig och killen som jobbade där hette Carlos och erbjöd sig att sova på tåget så att jag kunde få vara inomhus tills klockan sex. Fast jag fick tag på Hanna och hon kan vara världens bästa för mitt i natten körde hon och hämtade mig och halv sex var vi hemma i Stehag igen. Phu.
Jag tyckte att den här elva frågor-grejen verkade så himla kul, så jag fick bli utmanad av Hanna.
Så här går det till:
♥ Blir man utmanad måste man svara på, och lägga ut de elva frågor som din utmanare gett dig.
♥ Utmana sen elva nya bloggare och skriv elva nya frågor som dom ska svara på.
1. Om du var ett djur. vilket djur skulle du vara då?
En hund kanske, alternativt katt. För man kan sova hela dagarna, ligga och gosa i solen och göra vad man vill, och till skillnad från tuffa exotiska djur slipper man vara orolig för att bli dödad, och maten får man serverad när det passar. Och man blir jämt kliad och folk gosar och säger snälla saker till en, perfekt liv tycker jag.
2. Om du fick en flygbiljett, vart skulle du flyga då?
Till Tokyo! Det verkar spännande, sådär så att man kan stanna upp och hitta nya saker överallt i en evighet. Förhoppningsvis skulle inte vädret vara så kyligt heller.
3. Vilken film-karaktär skulle du helst vara?
Någon där Ryan Gosling skulle varit utan tröja.
4. Hur kommer din födelsedagstårta smaka & se ut nästa gång du blir ett år äldre?
Min tårta har sett likadan ut de senaste åren, för det känns dumt att bryta en bra vana.
5.Vilken dag längtar du allra, allra mest till?
Sjuttonde maj såklart. Londonresan som jag tjatar om.
6. Om du fick namnge en stjärnbild, vad skulle den heta?
Alltså, som karlavagnen och dom? Det beror nog lite på hur den skulle se ut. Men mamma skulle varit fint, eller kanske hemskt, tänk att se mamma på himlen på riktigt när man liksom blivit ensam kvar.
7. Vilken är den bästa, respektive värsta reklamen du sett?
Värsta är superenkelt, "Cypern, i ditt hjärta". Innan hade tjejen som snackade ett sånt fult betoningsfel, om ni minns, det lät liksom mer "i ditt hjärtAaaAAAaaA". Jag fick tillslut hålla för öronen för att inte störa ihjäl mig på den. Nu har dom dock bytat, till en superlam entoning variant. Den bästa måste vara någon av Judit och Judits, eller möjligtvis Icas. Deras förra med fruktflöjterna är rätt skoj, mest för att den inte har nån vidare poäng.
8. Är det något språk du verkligen skulle vilja kunna? Varför just det språket?
Franska, självfallet! Det låter så fint och elegant och så.
9. Hur lyder ditt favorit citat?
Får man bara välja ett? Jag gillar citatet i min header såklart, "everything will be ok in the end, if it's not ok, it's not the end". "If your dreams don't scare you, they're not big enough." Annars finns det väl ingen som inte gillar Merediths "pick me, choose me, love me" i Grays anatomy, fast kanske hela talet och alla omständigheter och åh.
10. Hur kommer ditt framtida hem se ut?
såhär kanske, med färger och massa småplock. {bildkälla}
11. Vad gör du för att bli glad när allt känns grått?
Det är jag dålig på. Är allting verkligen grått tror jag att det är det av en anledning, då får man bädda ner sig i soffan och strunta i att ens öppna munnen om det inte är av chokladrelaterade anledningar. Det går över ju.
Här är jag som sjuttonåring. Töntigt liten helt enkelt.
Annars ville jag mest säga tack för artonårskramar, för sången i bussen och för hitintills etthundratjugo facebookinlägg innehållande ett grattis. Tack!
Hej gosingar. Idag fyller jag arton på riktigt och detta är ett tidsinställt inlägg. För just nu är jag i Köpenhavn med min klass och någon klass från katedralskolan som jag inte vet vem dom är. Vi kollar antagligen på konst, eller kanske fikar vi eller åker buss just nu, jag vet inte. Planen är att jag har kameran med mig. Här är i alla fall tre från gårdagen:
Detta är Elin, hej! Vi tog Hannas bil ner till rampen även om det är max trehundra meter dit. Med i packningen: filtar, popcorn, ett äpple och äcklig pepsi. Det råkar nämligen vara så att min lillebror, likt resten av byns pågar, spenderar mer eller mindre all sin lediga tid i vår miniskejtpark, och Hanna och Elin fick helt enkelt för sig att vi skulle dit och kolla.
Här är också Elin, fast på mitt kalas. Jag fick förövrigt en hel massa pengar som kan vara bra inför London. Lite svenska, lite danska och några engelska pund. Och så fick jag blommor och en öl och den bästa tårtan såklart.
Till höger sitter jag, arg kan man tro, men skenet bedrar, jag är lycklig idag.
Någon stans i mitten av smeten tyckte jag att det var dags för mig att lära mig åka också, mest för att jag som artonåring måste va bra på något coolt. Alternativet var ett instrument men det har jag inte tålamod till. Jag slog i alla fall några vurpor, skrapade upp knäet på min lillebror och höll armarna utsträckta mest hela tiden. Som om jag skulle flyga eller så. Om jag är riktigt diciplinerad (heheheh dagens skämt) ska jag lära mig skejta på riktigt. För sakens skull bara.
Och här är Hanna. Hon ser också arg ut utan att vara det, detta är nog mer hennes cool-min, den man slår på så fort en kamera åker fram och man blir osäker, ni vet. Hanna skulle i alla fall åka inlines, för hennes som hon köpte i fjärde klass passar fortfarande och det är rätt mysigt ändå att glida runt. Rent mentalt ligger vi nog på samma nivå just nu, livrädda. Saker med hjul under fötterna och en hejdundrans fart bådar inte gott. Antingen lär vi oss, eller också dör vi.
Jag var i stadsparken i Lund igår. Precis som kanske tjugo tusen miljoner andra. Jag såg inte sexig ut på nån bild, blev varm i linne och shorts och fick av en trettioårig yogainstruktör berättat för mig att jag borde äta c-vitamin och zink och b-vitamin för mina finnar och blåmärken och naglars skull. Min syster sålde mig till en afrikan för en femma.
Elin och jag dog några gånger. Klassiker ni vet. Elin på min rygg fastän jag är liten och svag. Elin i en kundvagn bland stenar runt dammen. Elin och jag i en kvidande skadad hög och folk runt om som undrar om vi överlevt. En rödhårig kille med tuppkam raggade ihjäl på Hanna.
Och sen trillade vi ännu en gång, på Hannas kamera som började pipa och stänga av sig. Det blev inga bilder efter det, inga bilder på nåt kul. Men skam den som ger sig tycker jag, friskt vågat hälften vunnet eller vilket ordspråk som helst egentligen - här är Elin som sexig i stora brillor, Hanna som är helt från vettet, och jag som glad med liten mun.
en bild från Hannas kompaktkamera, med följande citat: "såg du också så sexig ut som jag, Emilia?"
Det hann visst bli tisdag. Känns mer som lördag. Långhelger är mina bästa helger, lätt. Idag ska jag ha släkten över för grillning, vi har sju fläskfileer redo och den bästa tårtan med tre lager chokladmousse. Det ska nämligen firas, för imorgon är dagen d. Min artonårsdag och hela ljuva livet.
Innan jag duschar av mig gårdagen och så tänkte jag att vi ska sammanfatta förra veckan genom min skruttiga mobilkamera:
Jag budade hem några rullar washitape från tradera och gick loss med det svartvitrandiga på väggen. Bilderna är såna som har blivit medelmåttiga vid framkallningen i skolan, och numera hänger där även en teckning från Lykke och en studentinbjudan som inte får glömmas bort. Och i onsdags startade jag min morgon med att skugga Hannas grammofon som jag började på två veckor tidigare. När vi kom hem hade mamma köpt blåa nappar och strumpor i storlek mini, en ledtråd sa hon.
Lykke och jag busade i soffan och blev ofantligt trötta efteråt. Jag vet inte hur det går till, men det lilla barnet får mig nära döden av skratt, genom att kittla mig under hakan. Och sista bilden är metro student, är den ny eller är jag sent ute? Ingen som vet.
Och på fredagen kom han. Ett superlitet knyte som knappt säger ett ljud. En halv honungsmelon och en bild till på Elliot och sen på lördagen tog jag med Lykke till skolgården. Det blåste supermycket men jag var tusen grader ungefär för sommarvärmen har hittat hit och spring och stoj och allt vad det heter, blir mycket mer ansträngande då. Efteråt plockade vi rabarber i trädgården och gjorde paj som ni vet. Kanoners tycker jag. HÄR är en bra låt, och vill ni följa mig på instagram heter jag EMILIA0502.
