nollfemnolltvå - en bildblogg.

Mot Indien.

Permalink0
Hej vänner. Idag åker jag till Indien, vi ses i november!

önskeinlägg: vad hände med min bror.

om text. Permalink6
 
 
Vi satt i bilen i söndags eftermiddag. Mamma hade glömt sina tabletter och mina ben gjorde ont. Hanna var varm och sen kall och hennes medicin har börjat verka. Vi pratade om annat för att inte fokusera på det och han kom upp på tal och mamma sa att måtte det gå bra till slut. 
 
Det är ett år och bara några månader sen familjen var åtta. 
 
Han var anledningen till mitt första minne av pappas hulkande gråt över badrumsvasken på killebäcksvägen och han var anledningen till mina egna kvävda tårar på skoltoaletten. När klassen stod samlad på idrottsplatsen efter hans brinnande skolböcker som startat brandlarmet. När elever jag inte kände gick förbi och sa du är hans syster va? skrattade påvägen bort. När han svor och spottade på korridorsgolvet och inte ägnade en blick åt mig när vi möttes efter slöjden. Han gav oss anledningar att skrika och vi skrek. Men en chans till sa mamma och pappa och tusen fler chanser efter det. 
 
Han kom inte folk så nära. Han hade nya flickvänner på rummet då och då. Ristade in initialerna på bröstet men glömde bort dom sen. Han älskade farfar och fick allt han behövde men stal från hans skrivbordslådor när ingen såg. Han hade vänner som fick stå åt sidan för något tuffare och han hade några som inte längre orkade med. Han bodde tolv tretton år hos oss och fick en dag för sig att gå.
Han hade stuckit förr. En hel kväll åkte vi runt med helljusen på för att skymta en solblekt hjässa och en hel kväll satt poliser på vardagsrumsgolvet och frågade frågor som inte ledde nån vart. Han kom tillbaka efter en dag eller kanske två och en repris på det, trodde vi att det var. 
 
Efter två veckor hade han bytt namn och hårfärg och sålde hasch från en husvagn. Aldrig att han skulle tillbaka sa han och kokade ihop historier som inte var sanna. Han fick ett tillfälligt hem tills han ångrat sig men stack därifrån och hamnade på ett boende i en annan kommun. Och han stack och han hämtades och han stack och han hämtades tills vi inte längre hade någon koll. 
 
Han ringde på julafton och pappa svarade. Sa att vi mådde bra och undrade hur det var med honom. Bra också hade han sagt och lagt på. 
 
Vi blev lämnade för något tuffare och han är, ett år och några månader senare, fortfarande anledningen till förvirrade tårar i vasken. Och mamma säger att vi gjort vad vi kunnat och låt oss prata om nåt annat, vi fokuserar inte på det nu. 
 
 
--
hur länge inlägget blir kvar? vet inte. 

hångel.

flickr. pinterest. Permalink3
Hej alla nya, hoppas ni stannar, som tack ger jag er tillgång till min hångelmapp med frikort i. Med massa jake Gyllenhaall, Charlie Hunnam, Rygos och lite unga versioner av Heath Ledger. Ta en titt på min pinerest HÄR.
Till top