nollfemnolltvå - en bildblogg.

Det blå från dagarna då han flyttade in.

om text. Permalink0
Usch säger hon och rynkar på näsan. Usch. Dom här ska vi slänga, bränna, säger hon och tar med hastiga rörelser ut hans påslakanset från högarna av våra. 
Långt ut från rummet kastar hon dom ett efter ett. Suckar gör hon igen och igen och kastar iväg ett lakan till. 
Jag minns dom. 
Det blå från dagarna då han flyttade in. 
Jag kommer ihåg de blå väggarna och det oregelbundna tryckandet med avklippta tvättsvampar mot den då våta färgen. 
Mamma målade fiskar med guldmönster när det torkat. Grupper om kanske fem fiskar här och tre fiskar där. Lite runt om i rummet. 
På det blå påslakanet kastades sedan hans medhavda Ikeaorm och en stjärnmönstrad filt. Fiskarna ritades över med röd tusch. 
Jag minns det svarta med kinatecken han hade i rummet vägg i vägg. Guldiga kinatecken i ett rum med riddartema. I en säng med gavlar pappa byggt och mamma målat varsamt i ett mönster av grova stenar som på en gammal borg. 
Och jag minns grönfärgat blockmönstrat och ett i rött. Jag minns mörka lakan med gummiband i hörnen och ett ljust lila utan. 
Allihop hamnar dom på golvet. Vi vill inte se dom mer. Tänker inte använda dom. Det är stökigt i garderoben och allt är upp och ner men jag andas ut med ett ryck sådär snabbt som man gör när man kommer på något kul. Tar tag i det svartvita med lejonkungen på och fnissar fram att det var ju det Hanna hade när hon va liten, innan han fick rummet och hon flyttade in i mitt. Va skoj säger jag, kul att man minns. 
 
 
Det har gått tre år nu.
Till top