nollfemnolltvå - en bildblogg.

STOCKHOLM.

om äventyr. Permalink8
Över helgen var vi i Stockholm, Hanna och jag.Jag fick ju, som tidigare nämt, biljetter till One direction i tjugoårspresent förra månaden. 
Vi tog ett flyg upp på morgonen och hade hela dagen för shopping. Mitt mode var dock inte on så nåt seriöst blev det inte. Jag fnissade och skrek mig igenom konserten precis som den genomsnittliga åttaåringen runt omkring, och dagen efter tog vi flyget hem igen. Kort och intensivt och fint som alltid med min syster. 
Jag, Louis table stand och Hanna på bussen, och Hanna och jag innan konserten.
 

Kaffe.

om ätbart. Permalink11
Hej! Hoppas ni har en mysig kväll allihop, det är ju så varmt fortfarande, klockan elva på kvällen, phu! 
Hannes och Lykke har varsin såndär Slushy maker som jag gjorde iskaffe i. Snabbt som satan gick det och med något förmycket vaniljsirap i blev det precis vad jag behövde i hettan. 
Ni vet såna tillfällen då man gärna klappar sig själv på axeln och överöser sig själv med komplimanger - detta var ett sånt tillfälle. 
 
Klapp-på-axeln-tillfälle nummer två: det för ungefär en timme sen då jag dammsugade och städade undan på rummet så pass att golvet faktiskt syns. Bra Emilia! BRA!

***

om text. Permalink3
 från min pinterest.
 
På mig slår hjärtat drygt hälfen av slagen sekundvisaren tar på en minut. Kroppen mäter trettiofem grader celcius och knappt ett kilo mer. Den är stor, kroppen, och den vägs och mäts kontinuerligt nio gånger om dagen. En gång innan frukost, en gång efter. En gång klockan tio och en gång innan lunch. En gång efter, och en klockan tre. Innan middag, efter middag och innan läggdags varje dag. Nio gånger. 
Jag har måttbandet på ett hemligt ställe som mamma inte vet om, och på undersidan av översta hyllplanet vid skrivbordet noteras måtten veckovis. 
 
Klockan är åtta och mamma sitter i vardagsrummet, hon ska hålla koll på mig därifrån men jag håller bättre koll på henne. Hon tittar bort och jag smyger ner frukostmackorna i byxlinningen. Fåglarna ska få dom. Dom behöver mat mer än jag. 
Tjugotre är storleken på jeansen men ett par smörgåsar får plats. 
Sista biten bröd kläms fast av stumpkanten och mamma är nöjd och glad över att all frukost är borta när hon kommer in i köket.
Jag är också nöjd och jag tror vi ler mot varandra innan jag går mot skolan och kastar smulor längs vägen. 
 
***
Imorgon ska jag till läkaren. Jag hoppas på ett nytt team. Ett som inte blir taget av cancer eller ålder eller klappar på axeln och lämnar för att det bara är smala personer som behöver hjälp. 
Till top