nollfemnolltvå - en bildblogg.

FRAMTIDSÅNGEST.

om emilia, om instagram. Permalink1
1.Hanna 2.Fick hjärtan över i:na på kaffet!!! 3.Hade vårskor under en tripp till Emporia 4.Var lite tjurig en dag, mest över finnen mitt på hakan som inte ville försvinna förrän femtio veckor senare. 5.Frukostbuffé 6.Ellifrukost!
Insta lately som man så hippt kallar det i bloggvärlden. Vill man följa mig heter jag emilia0502, vill man inte följa, så skiter man i det men hatas av mig i smyg - instaföljare är ALLT!
 
Jag sitter med lite framtidsångest. Ett för att jag blir tjugo om en månad, och två för att jag trodde att man skulle ha listat ut alla lifehacks då och att resterande livstid skulle vara uttänkt, gärna räkmackeinspirerad. Och här sitter jag, vet ingenting. 
Jag gillar inte alls att utmana mig själv och jobba mot toppen, jag vill vara grym från början annars tryter inspirationen efter en vecka och själförtroendet tynar bort. Och med den inställningen startade jag ett företag, i en branch där du aldrig någonsin blir grym nog. Hur tänkte du där, Emilia? 
Var tanken kanske något i stil med "börja jobba med det här, det kommer nog generera ångest"? FINT, bra Emilia. Då har du lyckats. 
 Idag börjar jag med det klassiska knepet: skriv! Listor, mål blablablabla en jävla massa skrivande ska det bli. Vi ses om tusen år när paniken lagt sig♥

 
 

deprimerande vårbilder.

Foto - Natur., om video- musik- och bloggtips. Permalink1
Det finns en liten liten röst inom mig som undrar hur det egentligen gick till när mina soliga vårbilder i redigeringsstadiet blev såhär mörka och snudd på deprimerande. Jag vet inte.
Hur som helst, jag sitter hemma, snuvig hes och hostig och ska snart in mot jobbet. Det blir en låång dag. Kvällen bjuder tacksamt på yoga med min syster, som förövrigt börjat blogga. HÄR hittar ni henne! 
Ha det fint tills vi hörs igen, och missa inte veckans torsdagstema: en snirklig och en rak!
 

 

GRAB SOME BOYS.

om text. Permalink4
Jag tycker inte om att skriva längre. 
 
Jag försöker. Har försökt otaliga gånger vilka alla resulterat i ännu ett utkast i bloggarkivet där fem sex meningar avslutas av en rad punkter och inget mer. 
Det är fina meningar, välstrukturerade med noga uttänkt uppbyggnad. Det är välgjorda men ovesäntliga meningar om vassa sköra tunna brutna och alldeles för kantiga pojknaglar. Som målas i samma röda färg som märkena som stannar kvar i ansiktet efter intensivt kliande och rivande. Om ballerinakex till frukost och starkt kaffe att skölja bort sockret med. Om att vara arg och förstörd och borttappad. Om sju par jeans längst in i garderoben och om inbillningen att de inte sitter lika fint längre, som för två hekto sen. 
 
Jag sätter mig fylld av inspiration framför datorskärmen och låter fingrarna vandra fritt, det klickar och knackar och jag läser igenom texten med förbryllade linjer i pannan. Det är inte såhär jag känner. 
Jag känner mig inte så förstörd och trasig som jag jämt får det hela att framstå som.
 
Jag känner mig glad oftast. Har vissa dagar då överflödiga kilon väller ut ur uringningar och sönderslitna hål på jeansen. Dagar då tårarna börjar rinna på tåget men suddas ut innan dörren till jobbet ens är inom synhåll. Men oftast, är jag glad. 
 
Jag skrattar högre än vad som räknas inom ramen för acceptabelt. Jag dansar fult mitt på parketten och jag säger korkade nyss påkomna idéer och slår händerna för ansiktet i all genans över dessa pinsamma uttalanden och ännu högre skratt. Jag äter äppelpaj innan maten. Påskgodis i början på mars. Jag skickar fula bilder på sms och glömmer bort att andas under ensamma attacker av fniss åt mina egna allt för roliga påhitt. Jag småler åt folk på andra sidan vägen och skuttar upp på trottoarkanter som ett femårigt barn men den känslan blir aldrig bra i ord. 
Hur hårt jag än försöker, blir det aldrig bra nog och raden av utkast blir bara länge. 
jag tycker inte om att skriva längre, så låt oss titta på lite pojkar istället. 
 
 

 
Till top