nollfemnolltvå - en bildblogg.

detta är året du blir smal-

Permalink8
 
Vi känner inte varandra men ni vet vad jag har lovat. Jag lovar samma sak varje gång ett gånget år ger plats för nytt. Jag säger inte det högt vid tolvslaget längre. Ni vet redan. Jag utvärderar inte hur det gått sen sist. För ni vet. Ni kan storyn. Mitt behov av förminskning. Midjeomfång och nagelband och allt man kan reducera. Ni vet redan. Varför mina händer är kalla och huden är torr. Hur benen fläckvis skimrar i blått. Hur huden kring ögonen blivit saffransfläckig av spruckna blodkärl och allt det där. 
Vi känner inte varandra men ni vet redan det mesta. Ni visste redan förra året, att mitt löfte tvåtusenfemton skulle innehålla ord som frisk och bulimi. Denna jävla ätstörningen. Ni vet att jag kämpar och försöker, att frisk alltid är målet.
 
Det är en ständigt pågående dialog i mitt huvud. 
Jag är tjugo. Vuxen nog. Jag är smart. Inte alltid på papper eller gällande snabb huvudräkning men jag är smart. Klok. Klok nog att förstå sambandet mellan mat och energi, humör och prestation. Jag kan det där, jag förstår.
Och jag stuntar i det. Kringgår mina egna beslut. Jag hittar kryphål. Jag hittar vägar och sätt att ljuga för mig själv och dialogen fortsätter. 
Jag vinner oftast med logiskt tänkande och några ihopplockade favoritcitat från diverse psykologer. Jag äter. Jobbar vidare mot friskhet. Jag vet att mat ger mig energi att ta nya, klartänkta beslut. 
Det är någon lunch i veckan jag hoppar över. För att få känna lite hunger och makt. Men för det mesta går det bra. För det mesta väljer jag stark över svag. För det mesta håller jag vad jag lovar och jag väljer att bli frisk.
 
Vi känner inte varandra men ändå har jag svårt att inte ljuga. Jag vill inte skada er. 
För er lovar jag samma sak varje år. Ni peppar och hejar och ni vet att jag kan klara det när jag skriver att detta är året jag blir hel. Men i huvudet ekar rösten ständigt. Dialogen fortgår. Detta är året du blir smal, Emilia.
I år har jag inget nyårslöfte som innehåller ordet frisk. Jag lämnar hedersorden i tvåtusenfjorton, tretton tolv och elva. Jag dammar inte av något från tvåtusen tio eller nio. Det är inte lönt. Ni vet hur det går. 
Jag kan inte lova att bli frisk men jag kan lova att stå ut ett år till. Att göra mitt bästa och försöka så gott jag kan. Jag lovar att vara klok. Smart. Se mig själv med andras ögon dom gånger jag förmår. Jag lovar att gråta och skrika och slåss om det hjälper och ta mig upp igen när det är dags. Jag lovar att göra mitt allra bästa. Och ni, ni kan väl göra samma?
 
 
#1 - - smäm:

Gott nytt år till dig. Det är svårt att föreställa sig men jag är glad att du delar med dig. Finns det något som vi kan göra? Kramar

#2 - - Ellen Lindberg:

Fina du. Tjugohundrafemton ska bli ett bra år, visst? Ta hand om dig.

#3 - - louise:

<3

#4 - - Sofia:

Vet inte hur länge jag har hängt här med dig nu. Men KRAM!!

#5 - - När Annie fotograferar i Kalifornien:

Krya på dig. Det är ingen lätt sjukdom du kämpar mot. Mot den finns ju inga mirakelmediciner. Hoppas det här året bli bättra än dina föregående.

#6 - - Artemilia:

Fint skrivet. Jag hejar alla gånger på dig!
Göra ett torsdags-samarbete en dag? :)

Svar: ja, vi måste :D
emilia

#7 - - Emelie:

Du är stark, och du är klok. Grymma du.

#8 - - infponline.blogg.se:

Hur jag än skriver den här kommentaren kommer det låta konstigt och orden låter väldigt konstigt men det här var extremt bra skrivet. Visar på att du inte bara är smart, du är också stark, ärlig och modig. Hoppas allting går bra, jag hoppas att du lyckas och jag håller tummarna för att du ska få må bra det här året och för att det ska bli lättare för dig.

Till top