nollfemnolltvå - en bildblogg.

UTKAST.

Permalink2
Jag samlar på mig så himla många små små bitar av vad som kunnat bli långa texter. Som utkast på bloggen. I anteckningsböcker och på mobilen. 
Vissa sparar jag. Lägger på hold tills jag hittar suget igen. Andra blir inte längre. Ni kan få läsa dom: 
 
---
Jag fick sitta i hans soffa, tiden mellan nattjobb och läkarbesök. Det var bara några timmar, kanske två eller tre men tillräckligt många för fördriva ensam och alldeles för få för att hinna hem emellan. Han skrev kom och jag skrev kommer och jag tänkte att det kanske bara var på skoj men jag stod redan utanför porten och vi kramades inte innan jag gick in. 
 
En tresitsig soffa och han satt i ett hörn och jag i andra. Så stora mellanrum. 
Vi pratade snabbt och ganska mycket men vi såg inte på varandra mer än kanske några få sekunder i taget, innan blickarna snabbt slogs ner mot rödvarma kinder. 
Vi flyttade närmre pratade långsammare flyttade närmre igen och han hamnade bakom mig med armarna runt. Är det okej frågade han och det är okej svarade jag och det var nyhetsmorgon på teven och kaffet han bryggt stod kallt kvar på bordet framför. 
 
---
Han räddar mig nu. Säger inte så mycket men lägger sitt ansikte mjukt mot mitt när vi ligger hopslingrade i soffan. 
 
Jag gråter för att jag tycker om honom för mycket och jag är arg för att vi inte hittade varandra förrän nu. Det gör ju ingenting säger han, vi har så himla lång tid på oss. All tid vi vill säger han och all min tid vill jag ge honom. 
 
---
Jag håller mig sällan kvar på toppen särskillt länge. Jag studsar upp och snuddar vid. Åker faller snabbt ner till marken och om igen som en gummiboll på bucklig asfalt. Snabba vändningar. Ojämna, oförutsägbara. Upp ner upp ner. Ljudlöst utan förvarningar. Upp ner upp ner. 
 
---
Det är din födelsedag men jag försöker glömma bort det. 
Jag äter åtta munkar med vaniljfyllning. Tvåhundra gram av en ny marabousort och hundra av en gammal.  Lite födelsedagsfika bara, sen ska jag glömma. 
Det är en offentlig toalett jag går in på och tjejen vid vaskarna står kvar när jag kommer ut. Jag är ljust röd födelsedagsfin om benen. Mascara långt ner på kinderna. Jag torkar av och drar på nytt. Lite födelsedagssmink bara, sen ska jag glömma. 
Och jag åker buss och jag går en halv trappa upp in i lägenheten in under täcket resten av kvällen och jag blir varm och jag blir kall och jag skrattar och jag gråter. Skriker snyftar snorar stirrar ut i mörkret mellan lakanen. Men jag glömmer inte. 
Det är din födelsedag och varje år försöker jag glömma bort det.
 
---
 
#1 - - Hilwe:

Åh ❤❤

#2 - - Viola:

Alltså dina texter. Man upplever verkligen en glimt av den känsla du upplevde vid tillfället. Du har en gåva för skrivandet.
Jag älskar att läsa dina texter, speciellt dina utkast. Älskar hur du fångar och förmedlar känslan du vill få fram på exakt rätt sätt.

Till top