Imorse vaknade jag halv tio av att mamma och pappa och mina två minsta syskon skrattade i rummet precis under mitt. I säkert en halvtimme höll de på och jag trodde att de skulle gå av på mitten, så högt skattade dom. T-shirten jag drog på mig innan jag gick ner luktade pojkparfym. Och eftersom dagen börjat så fint, försökte jag mig på att städa mitt rum. Tänkte att det kanske skulle vara roligt, en så bra dag som den här. Det var inte roligt. Dock tycker jag att det är rätt så intressant hur mycket saker som får plats på mitt nattduksbord. Detta är bara en tredjedel:


(boken, boken!!! jag är kär i den.)

Förresten, det är ett gäng som önskat en sån där frågestund. Vetitusan om det är min grej, men det kanske vore nåt att slänga ihop när ni blivit 100 prenumeranter? Som för att fira. Va säger ni om det?

Jag har utfört frivilligt trädgårdsarbete hela dagen, med paus för energipåfyllning i form av nybakat bröd. Så har jag nog blivit lite mindre vit om benen också.

När jag blir stor ska jag bli konstnär. (I hemlighet kanske jag kan jobba med nåt annat, men jag vill kalla mig konstnär. Som en titel typ.. Dr. Emilia, fast, inte riktigt ändå. ja,nifattar.)
Mest för det faktum att alla konstnärer alltid har knäppa idéer (fördomar, va? jag!?). Så som att avnända hela huset som soptunna och spara på varenda liten pinal. Aldrig städa. Och påstå att man kan känna hur kreativiteten flödar lite extra i ett rum som är stökigt och kaotiskt.
Jag skulle helt enkelt ha en ordentlig ursäkt till varför mitt rum aldrig är städat i mer än en halvtimme i sträck. "Kreativiteten" skulle jag kunna säga, och alla skulle nickat instämmande. "Jahaaa, men då så!" skulle dom säga, och jag skulle fortsatt stöka ner.

En toppenidé, tycker jag!

Idag kom mamma på den briljanta idén att vi skulle överraska Hanna lite. (här bör tilläggas att Hanna är min syster och att hon bor i ett litet hus med två rum ute på tomten. kanske två meter från det andra huset.) Mor min hade under dagen samlat på sig både det ena och det andra och efter middagen gick vi ut i HannasHus och gjorde julfint. Vi hängde upp ljusslingor och grangirlanger. En julstjärna i fönstret och små tomtar på ett bord. Lyktor, filtar, ljus, äpplen och blommor. En krans på dörren och ett stort fat med pepparkakor, lussebullar, polkagrisar och en kinderäggchokladtomte (phu! långt ord). Enligt mig blev det hur fint som helst. Och Hanna blev glad. Lyckat, med andra ord.
Nattinatt!

Åh ni anar inte hur glad jag blev när jag äntligen hittade laddaren♥♥♥! Min stackars lilla kamera har legat och samlat damm alldeles för länge nu. Fruktansvärt mycket för länge till och med.
Här kommer i alla fall en liten liten liten sammanfattning av vad jag har hunnit med idag:

Efter jobb, lunch och städning av rummet gick jag upp på vinden och fyndade. Jag hittade bland annat massor av såna här finfina burkar som bara stod där. Tomma. Än så länge är de tomma även inne på mitt rum, men jag ska nog se till att hitta något att förvara i dem! Helst vill jag ha en blomma. men det hade vi tydligen inte någon enligt mamma (lie lie lie!!!! vi har tusentals blommor överallt, mamma, jag vet att du bara inte orkade hjälpa mig plantera om!)
Jag har ritat. Vi fick nämligen i läxa att rita av tjugoåtta, mer eller mindre detaljerade bilder på tre veckor. Det blir nio bilder i veckan, alltså alldeles för mycket för att det ska få anses rimligt.

Jag har lyssnat på denna låten. jättemycket. Bra musik blir aldrig gammal.
Och så har jag dansat till den här:

Jag har insett hur roligt det känns om man slår piercingen mot tänderna och att min överläpp ser ut som kissies.

Jag har gått ut en sväng...
 
...för att ta lite bilder på mammas söta blommor!

Och det var alles!

Jag kom på den ypperliga idén att ta endast minneskortet och sätta in i datorn (I) Smart Emilia!
Lite såhär ser del två ut:

Ett snöre på väggen som med hjälp av blommiga gem håller fast en del foton och sånt smått och gott! Och undertill hänger en tavla som jag hittade för några dagar sedan i en byrålåda. Billigt och bra

Och här, på svartmålat golv står en trave förvaringslådor. Några foton lutade mot väggen...
Jag vet inte riktigt vad det är med mig och förvaringsboxar, men jag har väldigt lätt för att bli alldeles nerkärad i dessa fantastiska ting! Den i mitten fick jag av mamma och pappa i julklapp för nåt år sen. Jag blev nästan gråtfärdig när jag klämt tillräckligt på paketet för att kunna lista ut vad det innehöll. Den rosa är bara världens största skokartong som klätts med färgglatt tyg. Kalasbra helt enkelt.
Handkräm som mami köpt till mig ♥

förvaringförvaringförvaring.
Skrivbordet, sängen och garderoben lämnar jag till er fantasi.

Så, det var vad jag hade att bjuda på, nu är det läggdags!

Sov gott!

För tusen år sen när jag skrev om mitt svartmålade golv, frågade Maria om jag kunde visa bilder på detta. Så i brist på annat försökte jag mig på uppgiften, men det hela slutade med att jag fotade typ, allt! Så nu får ni njuta av en digital vistelse i mitt rum:


Såhär ser det ut i fönstret. I stativet står en bild på mamma, pappa och minsta småsyskonen. Mamma klagar alltid på den och skrattar för att den är ful, men jag älskar den. Prästen i andra hörnet däremot, den är ful. Men charmig.

Längs ena kortsidan har pappsen byggt garderob, i hörnan finns det plats för skor. Dock inte tillräckligt med plats.. (jag är en sån som har svårt för att göra mig av med saker! samlar gärna, rensar aldrig...)
På högsta hyllan gömmer jag tidningar i en resväska, och på väggarna sitter foton. Det sitter faktiskst foton på alla mina väggar.. och dörrar. och på golvet. och i fönserkarmen. heh.

På skrivbordet finns bland annat dessa bilderna. Fotoautomatsbilder som Adam och jag tar med jämna mellanrum. Eller, ojämna, men ändå.

Och nu ska jag lämna över datorn till min söta lillebror. So, to be continued!

de tredje första bilderna, i de tre första mapparna i mitt arkiv! lustigt nog var de blå allihop :)

Jag antar att de flesta med kamera, som använder kameran dagligen, eller till och med har kameran som yrke, har drömt den där hemska mardrömmen då man är ute på ett viktigt, roligt eller spännande fotouppdrag. Och då plötsligt, fungerar inte kameran längre.
Själv har jag drömt både det ena och det andra; totalt sönderrostade objektiv på klassresan, vattenskador under semerstern och dinusarier som ätit upp kameran mitt på ljusa dagen.

I lördags hände det på riktigt.
Kameran gick isönder.
Mitt under min morbrors bröllop.

Jag har fortfarande känslan i kroppen att jag bara vill ta kameran och kasta åt skogen. Slå itu den helt och hållet och skrika på den att den är dum. faråtpipsvängendummadummadummadu.
Pappa tycker att vi ska lämna in den och få den reparerad, aldrig i livet tycker jag. Jag spenderar hellre tiotusen kronor på en ny.
Den där gamla vill jag aldrig mer behöva se.