nollfemnolltvå - en bildblogg.

en bildbomb

Foto - Människor, Foto - Natur., om äventyr. Permalink9
Jag tror inte att detta är vad övrigt folk som bloggar skulle kalla en bildbomb, men jag har så svårt för inlägg där man måste scrolla och scrolla och scrolla för att få en skymt av någon text. Jag orkar inte då. 
 Hur många inlägg får man göra med bilder från samma tillfälle? Är tre tillräcklligt, eller har jag kanske ytterligare någon chans att visa mina dystopiska versioner av vår fina semester?
 
Jag har ingenting att skriva idag. Inte egentligen. 
Ni är några ynka få, som lämnat kommentarer efter er. Jag blir så himla glad, alldeles på riktigt. Det ville jag skriva, och med det gjort, önskar jag er en fin lördag såklart!♥
 
 

RECAP.

Foto - Natur., om emilia, om text. Permalink3
Jag skrev om julen igår. Att jag önskat att jag kunde visat. Det finns så mycket jag skulle vilja visa, så mycket som hänt. 
Jag skrev ett ätstört inlägg i November. Ett om min lillebror jag en gång hade, i Juli. Mina vanliga texter och hjärnspöken. Mina försvagande tankar endast återkommande för att tynga ner. Men det har hänt bra saker också, under tiden jag hållt mig borta från detta internetfenomen. 
 
Simon träffade jag redan i Maj. Jag grät när han sa att han var kär i mig, det var alldeles för tidigt, får man verkligen göra så? Och sen släppte jag allt vad omvärld heter och tänkte att jag får göra så. Jag får verkligen göra så om jag vill.
Jag grät när han sa att han älskade mig. För att jag älskar honom tillbaka. 
 
I September startade jag i en ny omgång av gruppterapi. Samma upplägg som den jag fullföljde i Juni. Tretton veckor matregistrering, avslappningsövningar och förändrade tankesätt. Jag har varit kompensationsfri i fler månader än vad jag kommit ihåg att räkna. Jag fick en ny vän och ett eko i bakhuvudet från min behandlare som säger är det så viktigt med vikten och är det verkligen det ditt liv ska handla om? Jag försöker varje dag låta fler och fler saker få ta större och större del av mitt liv. För att tränga ut den där delen av kroppsfixering och besatthet. 
 
Samma månad började jag se mig omkring efter ny studio. Jag gick från till dörr till dörr och frågade får-jag-jobba-här. Det är drygt en månad kvar tills jag packar ihop mina saker på Södergatan i Eslöv och flyttar in i nytt och fräscht i Lund. 
 
I Oktober var jag sjukskriven från mitt jobb som personlig assistent. Jag hade gått dit i veckor för att sätta mig på badrumsgolvet och gråta. Slog benen blåa på nattpassen och glömde bort allt intresse för utveckling. I slutet av månaden sa jag upp mig för att ge plats åt en ny assistent med ork för pedagogik och kreativitet. 
Jag flyttade in i Hannas lägenhet i Limhamn där jag bodde med Simon fram tills för ett par veckor sen då vi fick vårt eget. 
 
I November bokade jag en tid på nyföretagarcentrum och bestämde mig för att ta tag i mitt företag på riktigt. Göra allt det där jag borde gjort redan för ett par år sen när jag startade upp. Jag skaffade ny kalender. Började sakta ändra på de småsaker som stressat mig till min allra yttersta gräns. Skrev över mig på ny bank och jag är fortfarande så himla pepp. Det kommer bli bra det här, det är jag alldeles säker på. 
 
Jag startade ett nytt år med inspiration, motivation och hopp. På riktigt denna gången. Jag har så mycket att se fram emot, att ni inte ens kan förstå. 
Las Palmas. 
 
 
Follow

LAS PALMAS

Foto - Natur., om äventyr. Permalink4
Vi hittade varandra lite för snabbt. Lite för tidigt men alldeles i rätt sekund och det känns som ingen tid alls och som hela vårt liv om och om igen. 
Han sover för hårt och står i spegeln för länge. Han äter pasta och Pressbyråns kanelbullar och han ursäktar sig alltid innan han dricker läsk. Han somnar till indisk yogamusik eller svänging sax och han har guldiga armband och ringar och hans frisyr är alltid perfekt. Han är okontaktbar för omvärlden när han pratar i telefon sent på kvällen och sen säger han kramkram, lägger på och säger att hon är så himla bra, hans mamma, jag gillar henne så mycket säger han.
 Han pussar mig i pannan och jag där hans näsa blir till kind. 
Vi har likadana tatueringar på fingrarna och samma filmhumor. Vi har en ny lägenhet tillsammans med en säng som man kan höja och sänka med fjärrkontroll. Trappuppgången luktar sushi och vi har kronljus överallt.  Vi har det toppen. Förra veckan var vi på Gran canaria som en julklapp till mig och jag bestämde mig för att försöka blogga lite. Hoppas ni hängt kvar ♥
Till top