nollfemnolltvå - en bildblogg.

paris,

om instagram., om äventyr. Permalink4
Parisväskan är inte uppackad ännu och allt jag äger i flyttkartoger i uthuset alldeles huller om buller utan någon ordning alls men det känns lättare nu. Det känns samma som förut. 
 
Här kommer ett inlägg om Parisresan.
 
Jag tror jag har bestämt mig för att inte inte inkludera honom så mycket utan se på saken som min och Hannas. Om det är ett smart drag eller inte, det vet jag inte ännu, men jag kör på. Det kanske slår tillbaks. Det kanske krossar mig en dag, men tills dess var det jag som vann. 
En av dagarna gick vi till Eiffeltornet såklart. Vi åkte inte upp men vi stod under och vi hade hela basen som tak och det var så himla många människor i kö att jag nästan började undra hur saker var fatt. Efteråt gick vi genom parkerna där folk drack vin och rökte och sen gick vi långt långt för att hitta en metro sådär på måfå men fick sätta oss ner och göra djupdykning i kartorna ändå tillslut för metron fanns överallt när man inte ville åka, men ingen stans när det var dags. 
Denna lunchen åt vi på Merci's restaurang. De hade dagens soppa och dagens sallad men vi kom ungefär vid fyra någon gång och då var det mesta luncihga över, vi fick ihopskrapat lite gott trots allt och lyssnade på skvallrande amerikanare vid bordet mittemot och sen gick vi upp och ner och upp igen på samma gata för att leta efter en marknad som inte fanns. 
På Merci köpte vi ingenting due to låg siffra på kontot efter att ha bytat hotellrum och därefter bytat hotell helt och betalat dubbelt hela tiden men de hade så himla fina skrivböcker för femhundra kronor och annat fint man kan köpa om man har pengar över liksom. 
En annan dag var vi på nationalmuseet och på ett av de äldsta zoo:en någonsin från sjuttonhundratalet. (Tråkig sidenote: jag hade med mig både min lilla och min stora kamera såklart och dagarna innan hade jag köpt en universalladdare på scandinavian photo, så att jag skulle slippa släpa med mig laddare till båda. Och jag var så imponerad av denna lilla laddare att jag helt enkelt blint litade på den vilket jag uppenbarligen inte skulle gjort då ingen av kamerorna laddades alls. Stora kameran dog direkt. Efter en eller vi bilder. Lilla klarade sig till just denna dagen, och därefter fick även den ligga kvar på hotellrummet under dagarna.) 
Zoo:et var så himla fint i en himla fin trädgård och arkikekturen var ungefär lika spännande som djuren var. Vi fick lite ångest över orangutangerna dock. Så många smarta djur inlåsta bakom glas. Det var ganska jobbigt men vi tröstade oss med att de såg glada ut i alla fall och sen gick vi vidare mot vita leoparder och kängrur. 
 
Museet var alldeles proppfullt av ben och konserverade missbildade foster och sånt där väldigt intressant men ganska så avskräckande. Det var flera våningar men vi skippade den översta för fossiler och så är inte riktigt vår grej helt enkelt. 
En annan grej på temat var en butik vid namn Deyrolle som var helt fylld med uppstoppade djur. Ett helt rum var tillägnat fjärilar och även här kröp det nog lite i kroppen av tanken på hur många tusentals fjärilar som blivit genomborrade med nål för syns skull, och som grädden på det moset var Hanna och jag själklar bidragande faktor till att låta det fortgå, genom att stötta det hela och faschineras. Plötsligt när vi stod och kikade runt började personalen springa från kassorna och sina bänkar och in i fjärilsrummet där en puppa hängandes på skrivbordslampan plötsligt kläcktes och en superstor fjäril tittade fram. Jag undrar vad dom gjorde med den men är osäker på om jag vill veta. 
Sista dagen köpte vi med oss maccaroons hem från Ladurees. Så himla gott. 
Jag har ätit macrons (observera två olika stavningar pga vet inte hur det ska va och orkar faktiskt inte ens googla) hemma men de var inte alls imponerande. I Paris var de så goda att jag inte kunde hålla tyst utan bara ojade och ooh-ade hela tiden när jag smaskade i mig. Jag åt choklad såklart, pistage och någon apelsinvariant vi inte riktigt fick grepp om, men som hade guldflakes på toppen som ursäktade den vaga beskrivningen av innehållet. 
 
Då och då slog det mig. När vi satt tysta med kaffe och crêpe eller på morgonen när vi vaknade bredvid varandra Hanna och jag, och inte jag och han men mestadels av tiden hade jag det så väldigt bra som man bara kan ha på systersemester. 

Vill ni förresten se bilderna från minikameran också? ♥
nollfemnolltvå - en bildblogg.

tatueringsrelaterad instagram och blogg.

Om tatueringar och att tatuera, om instagram. Permalink5
Va roliga ni är femton stycken av er som bara for sin kos när jag la upp bilder från min semester, sorry liksom. Jag gissar att det handlar lite om att texterna och tecknandet fått ta mindre plats, och jag förstår er. Dom inläggen är ju dom bästa såklart. 
I helgen skapade jag en ny (en till) instagram för endast tatueringsrelaterade saker. @emilia_sgtattoo kan man kolla in på om man vill se mina tatueringar, men skippa mina selfies. Här ovanför är några favoriter från mobilarkivet, gamla som nya. 
Jag försöker sakta men säkert profilera mitt jobb lite mer, och börjar så smått få in tjockare linjer och mer svart i mina verk. Här, början på en helarm i en stil som liknar lite mer min favorit. Denna satt vi med i sju timmar igår, och allt som allt som allt skrapade jag ihop 60 jobbtimmar från fredag till måndag. Nu, efter femton timmars sömn, är jag back on track igen.
För att ytterligare komplettera min sociala medier-samling funderar jag på att starta en blogg till, även den enbart inriktad på tatueringar och saker som hör dit till, vad tror ni om det? Nån som skulle läst? Lite mer ingående kring fler tatueringar, studion, tips och trix och inspiration på temat. Jag tror det kan bli skoj. När tiden känns rätt! (ovan, blomkollage med växtlighet som fanns lättillgänglig på mobiltelefonen, gamla som nya även här.)

genom telefonen

om instagram. Permalink4
Jag börjar landa igen. Det går sakta men säkert tillbaka till vardagen. Att en vecka kunde ställa till så mycket trodde jag inte. Men, jag har saker att se fram emot. 
Blåmärkena börjar blekas och träningsvärken är borta sen ett tag. Jag rynkar inte längre näsan till lukten av alkohol när jag spritar händerna på jobbet. Progress. Bra sådan. 
 
Annars? Det är första april och jag är inte helt hundra procent säker på om mamma skojar i facebookinlägget där hon antyder att hon fått sitt körkort, eller om hon faktiskt kan köra bil alldeles lagligt nu. Vi får se. Ni då? Har ni prankat någon?
nollfemnolltvå - en bildblogg.
Till top