Det känns liksom inte rättvist att ta ett tusen bilder utan att blogga om det. Handikapp av nåt slag.
Vi hade i alla fall Pexfest igen och alla grupper var utklädda till olika länder. Vi var Indien, vilket passade fint eftersom Ellekaris mamma bodde där ett tag och fick med sig lite indiska klänningar och tyger hem. 

I bakgrunden står Sverige, Björn Borg alltså. Och killen längst fram, ingen aning, Usa Texas kanske?
Mexico!

Ett afrikanskt vilddjur och en tjej från Hawaii och ungefär så såg det ut överallt igår, hela kvällen hela natten hela tiden.

Jag har varit himla upptagen hela helgen, för fredagen var en sjukdag och lördag och söndag var kalasdagar och bra sådana dessutom. Idag har vi varit lediga från skolan nämligen, och då får man festa till det på söndagar också.

Det dyker upp bilder imorgon. Tills dess får ni njuta av detta; Axel och jag innan söndagens skoj.

Idag var vi i wanås skulpturpark med klassen och dom nya estetettorna. Det är en skog vid Wanås slott där olika konstnärer har ställt ut sina verk.

Här har vi en ensam liten långsmal svamp och en Ellekari som även hon är rätt långsmal. Skulpturen som hon sitter på var skitcool faktiskt, en massa färger och kanter och mönster sådär mitt i skogen. Och vår guide berättade om konstnären som tydligen klätt sig i enbart randiga tröjor i elva år. Ungefär 900 tröjor skulle han ligga inne med, lite kul ändå.

Kim och Alicia koncentrerar sig. Dom tittar på en supercool, typ, spegelvägg, och om man stod på varsin sida kunde man se hur ens ansikte blandades med den andras. Som faceblenderappen ni vet.

Obligatorisk matbild. Inte lövet då, men det andra. Gott.

Och för att inte överösa med bilder tänkte jag avsluta med denna. Detta är ett av Yoko Onos verk, där besökarna fick skriva lappar med önskningar på, och hänga upp i något av alla olika träd som stod uppradade. Det fanns alla möjliga önskningar, från så-mycket-godis-jag-vill, till bröstförstoringar och uppskattning på jobbet till maken. Här är en kärlekslapp och den högra är min, om att aldrig behöva släppa mina föräldrar.

Jag lever efter måttot bättre sent än aldrig, och nu tar vi en titt på del två av mamma och pappas överraskning:

Vi checkade in på hotell. Själv har jag aldrignågonsinimittliv bott på hotell så lyckan var påtaglig. Hanna kollade prislistan för kylen och jag åt m&m från receptionen.
mamma ♥

Efter att ha vilat fötterna en en timme eller två tog vi oss ut på ytterligare en shoppingsväng, för vi hade nämligen inga varma kläder till kvällen. Mamma köpte belgisk våffla och sina första dr.martens och förresten var det hon som tog bilderna på blommorna och bären. Bra va?

Sen tog vi oss vidare till tivoli! Upp till fem kamp, remember?
Vi spelade en massa och jag förlorade i allt. Som tröstpris fick jag dock en miniminidinusarie i plast och det är ju bättre än inget. Det blev mörkt rätt så snabbt och vi hade annat för oss än att fota.


Nästa morgon tog mamma hand om kameran. Jag var snygg och mami fotade frukosten, hon kan liksom rutinerna numera. Här har vi Hannas ägg och bacon.

Vid elva checkade vi ut och sen hann vi med en sista sväng på stan innan det var dags för avfärd hemåt. Hanna behövde tillexempel köpa nya skor. Och pappa med. 

Det var ungefär den bästa överraskningen någonsin i hela världen. Tack mammi och pappi! Och Hanna för bästa sällskapet ♥

I torsdags satt familjen i soffan och hej hopp rätt som det var stod lillebror i enbart kalsonger med ett silverfat i händerna och vit handduk hängd över underarmen. Och på silverfatet låg ett rött kuvert. Till damen, sa lillebror och räckte över brevet till Hanna, eftersom hon är den äldsta. I brevet hade mamma rimmat fyndigt och kort och gott stod det att Hanna och jag skulle sitta i bilen klockan nio dagen efter, för ett litet äventyr väntade visst. Såhär blev det:


Vi började med att åka in till Lund, ungefär tjugo minuter hemifrån. Och i Lund åt vi frukost på Ebbas, som faktiskt råkar vara ett av dom bästa kaffeställena för man får fri påtår tusen gånger om.

Efter frukosten fick vi brev nummer två. Som förutom en hemlig summa danska sedlar innehöll ett lite mer avslöjande brev och en felstavad etapp.
Och så tog vi oss över bron.
Hej från Danmark! (Jag var glad, promise!)


Vi promenerade på ströget ett tag och efter att vi hade köpt våra underkläder så som det var sagt letade vi upp ett lunchställe.

Jag åt världens största smörgås som var dubbel med massor av mozarella och parma.

Och ett tillhörande litet brev med fina nödrim. Eftersom jag är den smartaste av oss döttrar fattade jag direkt och var nöjd och glad som aldrig förr. Hanna ansåg mest att mina idéer var dumma och istället ägnade hon resten av lunchen knäpptyst i tänkande tillstånd.


Efteråt tog vi en sväng inpå en hantverksmarknad och sen åkte vi cykeltaxi till delmålet.
Cykeln mamma och jag åkte med var himla pimpad. Kul.
Pappas och Hannas var helt naturell men dom var glada ändå.

Oooooooch DÄR får det räcka! Resten dyker upp imorgon eller kanske ikväll om gudarna är med oss. Stay tuned.

Såhär såg resten av resan ut, i kortkorta drag:


Vi hade ungefär två mils cykling kvar, och våra rumpor gjorde jätteont för vi var himla ovana cyklister. Ajaj.

Johanna! Jag brukar alltid fota henne när hon äter för jag har en mapp på facebook med bara såna bilder. För tillfället finns där kanske trettio bilder men jag hade i alla fall tänkt samla ihop till femtio-nånting.

Detta fanns tio meter bort från vårt tält. Det var inte så varmt och blåste rätt bra, men himla fint ändå!
På Sladdergatan fanns Marias kvarter, kul tyckte vi.
Och så ännu mer fika! Det var ungefär det enda vi gjorde. Cyklade, spelade yatzi, fikade och strosade runt på stan. Nöjd.

Hej. Jag är hemma från en cykeltur med två av världens bästa. Vi tog oss ner till Ystad och det blev nog närmre tio mil allt som allt, och lite såhär såg det ut:


Såhär glad var jag under vårt allra första vila-rumpan-stopp! Hejhej!

Kartan var johannas föräldrars från sjuttotalet. Vägarna har ju byggts om en del sen dess, och visst hamnade vi lite fel vid ett tillfälle, men den dög fint ändå.

Efter några mil började det regna supermycket och vi stack till ett ica och köpte på oss skogaholmslimpa och skagenröra. I en busskur fikade vi och utanför stod ett par stentuffa epa-killar som spelade ashög musik och såg ut att vara ungefär tolv. Dom följde efter oss himla länge sen, och antagligen tyckte dom att det var det häftigaste någonsin. Här är Johanna förresten!

I en kaffestuga längs väg 13 serverades kaffet i en kanna av näver och vi kunde inte bestämma oss för om den var cool eller bara ful.


Sen stannade vi för vår första natt! Och ute på en brygga grillade vi korv och spelade yatzi. Fint som snus.

Typ så! (nu måste jag städa köket innan mamma hugger av fingrarna på mig.. phew.)

Vi slutade skolan och firade med fika i världens växthus där hela taket täcktes av fikonträd.

Vi åt glass!

Och paj. Givetvis innan glassen då.

Hannes agerade mästerfotograf när jag sörpla kaffe. Hejhej!

En lillebror och en kärleksmer och nu ska jag vidare till Moa och mysa rumpan av mig!

Igår hade vi överraskningskalas för två favoriter. Vi hade säkert hundra ballonger och serpentiner
och världens godaste pannkakstårta. det blev ungefär såhär fint gånger tusen:

jag var himla snygg i förklädet som liksom blev över. tror att det är någon form av dalahästar, fast i älgvarianten. I vilket fall som helst, så fick det mig att känna mig som en husmor. och jag trivdes som handen i handsken.


pannkakstårta!! (vad heter det på engelska förresten? pancakecake....?)

Idag är det är det en fantastiskt viktig dag (förutom min namnsdags alltså....), - farsdag!
Såhär visade vi vår kärlek till pappa:
det hela började såklart i Hannas lilla hjärna. En toppenidé enligt henne, och på någon vänster lyckades hon få resten av familjen att dela hennes åsikt.

vi började vår vandring tidigt på förmiddagen, nästan precis efter frukost för att vara lite mer noggrann. Pappa hade inte en aning om vad som väntade honom.
ungefär här blev pappa rätt så säker på vad som komma skall.
 
och efter att ha fått autografhäftet i sin hand stod det klart. Far skulle ju såklart få fira sin dag med Stehags celebriteter; Johan och Ann-Katrin från bonde söker fru.

happiest man alive?

 och sen bjöds det på godis.

och oreanga ballonger.
SLUT!

Hur firar ni er far ?