nollfemnolltvå - en bildblogg.

Samanfattande inlägg med frågor ni vill ha svar på.

Q&A, om emilia Permalink5
(o)passande flashback-friday-snaps
Ofta när jag får nya följare och besökare landar ett gäng frågor i kommentarsfältet eller på mejlen och frågorna är i stort sett alltid samma. Saker man känner är nödvändiga att veta för att hänga med i svängarna här på bloggen. Därför har jag rotat långt bak i arkivet och samlat några inlägg som kan vara bra för er att läsa, som svar på många frågor. Nåt ni saknar?
Hur jag började tatuera
en sammanfattning av några tatueringsinlägg 
Frågor och svar-kategorin
Om mina syskon
Om Hanna 2011
Det stora familjeinlägget
20 saker ni (kanske) inte visste om mig
Kan du berätta mer om din ätstörning?
Hårsnack
En kort och en lång anteckning om ett syskon mindre
En snabbsammanfattning av mig 2012
Mamma
Jag skulle bara bli lite smalare först
Min livshistoria fram till 2011
nollfemnolltvå - en bildblogg.

Q&A - om mina syskon.

Q&A Permalink5
Jag får några såna här frågor i kommentarsfältet lite då och då, så jag tänkte bara reda ut ett och annat, ha en fin helg!!!
 
Malin: Har undrat hur ni gör med de adopterade syskonen du har, säger din mamma och pappa att de inte är dens riktiga förälder? Vore lite roligt och höra och jag ser väldigt mycket upp till din familj som "tar in" nya familjemedlemmar och gör deras liv till ett bättre.
 
Hej Malin! För att göra saker klara från första början är mina syskon inte adopterade, utan fosterhemsplacerade hos oss. 
Jag tror att många tänker sig ett fosterhem som en familj man är hos i ett år eller två, kanske varannan vecka eller nån helg i månaden, och så kan det va. Men inte hos oss. Mina syskon är mina syskon och det är dom för alltid. 
 
Alla barnen kallar våra föräldrar för mamma och pappa, och anser dom vara just det. Självklart vet mina syskon att dom har andra biologiska föräldrar också, som dom har träffat eller träffar lite då och då. 
Än så länge är de alla rätt så små och reflekterar inte så mycket över det vad jag vet, men frågar man Lykke eller Hannes är dom ganska överens om att den enda finessen är att de legat i magen på en mamma, och finns hos en annan nu, punkt. Inga konstigheter. 
 
Hos oss är familj och föräldrar dom som bryr sig om och tar hand om en, dom man får skydd hos och älskas villkorslöst av. Hos oss handlar familj inte om blod, efternamn eller hudton, utan om trygghet, tillhörighet och alla andra positiva ord man kan komma på. 
 
Hoppas det blev lite klarare! Kram♥
 
 
 

svar. pt.3

Q&A Permalink2
 Kan du inte visa alla tatueringar i ett inlägg? Och tankar och idéer bakom dem :) 
Denna frågan dyker upp lite då och då och jag brukar hänvisa HIT, men jag kan uppdatera det, absolut!
 
Och så undrar jag vad som hände med din bror som försvann? Har ni någon kontakt? Varför försvann han? Hur har ni i familjen tacklat det? 
Kram
Denna är klurig, för jag vet inte exakt själv.
Jag har skrivit lite HÄR och HÄR, och mycket HÄR.
Vi har ingen kontakt och jag vet inte var han bor, men han syns ibland i staden där jag jobbar och jag hör hans namn tas upp då och då. Han gillar mina bilder på facebook men har aldrig sagt hej. Jag hoppas att han går i skolan, och har någonstans att gå när det blir mörkt.
Det är bara han som vet varför han drog, om ens han. Vi har vissa teorier, folk på gatan har hört andra.
Det tog hårt. Tar fortfarande hårt varje gång jag blir påmind men vi har tagit det bra. Det var mycket som hände just då men min familj är stark. Och öppen. Man får säga vad man vill och vi säger det gärna till varandra, det är aldrig fel. Vi tar upp det med jämna mellanrum, en är arg. Riktigt arg och borrar naglarna i handflatorna så det blir märken, en annan är kanske ledsen. Nån har kommit långt, inser att det är hans val och för oss blir det lättast att acceptera och gå vidare. 
Lykke frågar ibland. Är han död eller vad hände säger hon. Igår fnissade hon till, sa den rösten låter som Loves, och sen inget mer. 
Jag skickar iväg ett sms ibland. När ämnet är uppe på tal och Hanna svarar med tretton hjärtan och skriver att vi är bättre nu. Vi är nog alla lite olika inställda, eller olika långt komna i sörjeprosecessen det faktiskt blir, men vi klarar det bra. Vi klarar allting bra. 
 
 
Jag undrar vad som finns på din bucket list? 
Oj, en sån har jag inte, men visst finns det saker jag vill beta av innan jag dör. Åka till ställen som faller mig in, omringa mig av personer jag mår bra med, få barn, gifta mig kanske, ta körkort, kunna springa en mil, åka på spa, prova att surfa, gå en yogakurs. Massa saker! 
  
Hur hänger hela din familj ihop? Ni verkar så himla tighta, du och dina syskon vad jag har förstått. Är alla biologiska eller hur är det? 
Jag tycker att du är en jättefin människa. Du förtjänar att må bra. :)
Hej och tack så hemskt! Min familj är inget komplicerat egentligen, det är mamma och pappa såklart. Hanna och jag som är biologiska syskon och sen har vi Hannes, Lykke och Elliott som är fosterbarn. 
Jag tror att ni krånglar till det lite just av det ordet, fosterbarn, men mina syskon kom hit som bebisar och lämnar aldrig vår familj, dom är precis som vilka andra syskon som helst! 
Vi är ypperligt tighta allihop, jag saknar mamma och pappa såfort jag sätter mig på tåget mot jobbet. Väl hemma möts jag av glädjerop och hårda barnkramar och Hanna spenderar lika mycket tid hos oss som i hennes lägenhet i Malmö. Hon och Lykke gör pinkieswear på att vara bästisar föralltid och pappa kramar oss och pussas så skägget sticks och ingen gillar det men han forstätter ändå. Vi har det toppen♥
 
 
Till top