nollfemnolltvå - en bildblogg.

4 saker som begränsar mitt bloggande.

om emilia, uncategorized Permalink3
Jag har alltid haft perioder då jag bloggat mer och då jag bloggat mindre, inte alls under viss tid. Idag ligger jag i en kategori någonstans mitt emellan de två sistnämda.
Det är inte tiden det är fel på. Jag har lika många timmar på ett dygn som alla andra och handlar i slutändan om att ta sig tid - något jag inte gjort på ett bra tag. 
Det är inte inspirationen det är fel på. Good lord jag har idéer och inspiration. Min pinterest fylls stadigt på var och varannan kväll. 
Jag har funderat och funderat och med hjälp av en frekvent uppdaterad anteckning i mobilen tror jag att jag har kommit fram till vad som gör att jag drar mig för att blogga - något jag tidigare fått ut mycket gott från. 
---
 
Tvivel
Jag kommer på bra blogginlägg ofta. Det är i alla fall vad jag tycker i en sekund eller två. I processen att skriva detta inlägget har jag ångrat mig kanske sju gånger. Suddat ut, stängt ner datorn, startat teven och sen börjat skriva igen. Jag är så rädd att någon ska tycka att jag är töntig, att jag är dålig eller liknande att jag tidvis helt enkelt inte vågar skriva något på min egen blogg. 
 
Motivation och humörsvängningar.
Det här är nog den punkt som väger tyngst. Mitt humör går verkligen i enbart toppar och dalar, jag har skrivit något om det här förut också. Jag kan vakna med hela världens tyngd på mina axlar utan den minsta lilla gnista och jag förstår inte meningen med någonting. Ser inte poängen med att göra något kul. Samma kväll kan jag vara så himla överlycklig att jag inte sitter still, lyssnar inte på vad jag blir tillsagd, dansar, skrattar och sprutar ut nya idéer till allt och ingenting. 
I dalar ser jag ingen mening, och på toppen har jag inte tid eller ro att göra något av värde. 
 
Mörker 
Såklart. Bor man i Sverige så klagar man på mörkret men jeez, jag har noll tid från det att jag vaknat tills det bästa dagsljuset försvunnit. Vår lägenhet är relativt mörk i sig pågrund av både begränsat ljusinsläpp och brist på lampor  och testa själv att ta ett bra foto i grått mörker. Det går inte. Jag kan inte.
 
Behovet av en nystart
Det här kan gå ihop med första punkten, för det är ett tvivel på att mina nya syn på bloggning stämmer överens med det arkiv jag har i denna bloggen. Jag kan känna att jag måste hålla mig till en viss typ av inlägg i denna bloggen, för att det alltid varit så, för att ni är här pågrund av hur det alltid varit här inne. 
 
Jag fortsätter att fundera vidare, och jag hoppas att det på ett eller annat sätt landar i en ny blogglust, för, jag vet ju hur kul det faktiskt är. 
 
Ha en fin kväll allihop♥
 

a bushel and a peck

uncategorized Permalink2
Det är svårare än jag kom ihåg att blogga. Svårt att fota, skriva, redigera. Det krävs fler foton än jag kom ihåg, för att hitta en ynka som blivit bra nog. Mer tid än jag kom ihåg. Mer prestationsångest. Skrivkramp. Hjärnsläpp. Oro. 
Men det är kul. Jag vet att det är kul. 
 
Jag saknade bloggen under julen. Jag tog inga foton, hade ingen att visa dom för. Den tjugosjunde när allt var över ångrade jag mig. 
Min blogg innehåller bilder från fem jular, men inte från denna.
Tvåtusensexton kommer julen synas på bloggen, precis som födelsedagar och vårtecken och myskvällar och jobb och allt annat som jag vet att jag kommer vilja se tillbaka på. Saker som jag kanske annars skulle glömt bort. Det kommer bli fint. 
 
Igår var jag hos Mirijam på A bushel and a peck i Malmö, och lasrade en av tatueringarna på min högerarm. Det är  fjärde gången nu och den börjar ljusna upp riktigt bra. Jag hade kameran med mig men överskattade mina foto- och bloggkunskaper och tog typ sju bilder där i stort sett ingen blev bra. Jag fick två koppar kaffe, lite struntprat ochen påse is att kyla armen med och sen tog jag bussen till Hannas lägenhet. Öppnade lite brev och tog en bild på den lilla eken jag gav henne när hon fyllde år. 
 
Ikväll ligger jag i soffan. Raklång i horisontellt läge. En annan dag ska jag berätta vad som hänt sen sist, det är så mycket mer än julen ni missat. 
 
Follow

ROSIE OCH BRENDA / INSTA.

om instagram., uncategorized Permalink0
kontinuerligt @emilia0502
 

Jag sitter med pulled pork i magen. Och rabarberpaj, och vaniljvisp och mandelte!
Det har varit påskledigt, har jag hört. Nåt jag inte fått uppleva så mycket mer än i form av familjebesök i studion och påfyllning på både Hanna, pappa och Elin! Själv fick jag en ny blomma i fredags (mittenbilden). 
 
Och annars? Jo, vi har haft två små mammalösa ekorrungar springandes i trädgården. Lykke namngav dom Rosie och Brenda. Rosie klättrade upp för Lykkes byxben och mamma matade den med pizza. Brenda hittades livlös i en buske igår och blev begravd vid bäcken i skogen över gatan. 
Nu funderar vi på att göra Rosie tam och ha henne som ett varannan-vecka-barn ungefär, eftersom det enligt lag bara är lagligt att hålla vilda djur inomhus i 48 timmar. Det kan va nåt, tycker jag.
 
 
 
 
Till top